Första veckan med coachen

Äntligen! Dags att köra igång med träningen inför nästa säsong på allvar! Och första veckan som jag kör efter ett annat träningsprogram och upplägg än mitt eget. Lite nervöst och spännande måste jag erkänna. Är ju lite av en kontrollmänniska som gillar att känna att jag har koll på allt som händer, så det blir en stor omställning (men väldigt bra träning) för mig att vara tvungen att släppa kontrollen och överlåta åt någon annan styra min träning. Skall bli roligt att se hur det går… Får iaf ett riktigt bra intryck av Magnus som coach. Trevlig, lyhörd,kunnig och tar sig tid för alla frågor och funderingar. Tror inte att jag kunnat hitta en coach som passar mig bättre vad gäller personkemi om inte annat.

Första veckans träningsprogram damp ner i min dropbox under helgen. Mjukstart första veckan med tre löppass, två simpass och ett cykelpass. Samtliga i lugn distansfart förutom delar av första simpasset som innehöll lite test av olika intensitetsnivåer för att Magnus skall få ett hum om hur snabbt jag simmar och hur han skall lägga upp passen framöver. Dessutom en del styrka och balansträning. Körde första löppasset igår och första simpasset idag. Största omställningen lär bli att tvinga mig själv att ta det lugnt när det skall vara lugnt. Vet med mig att jag (liksom så många andra) ofta tränar i ”mellanmjölksträsket” – vare sig riktigt lugnt eller riktigt hårt. Kommer verkligen hjälpa mig att få någon som talar om för mig när det skall vara lugnt och när jag skall ösa på så det blir ett vettigt upplägg som gör att jag utvecklas på ett bra sätt.

Nu är det bara att köra på inför nästa säsong! Uppdatering på hur det går kommer självklart att komma löpande här de kommande dagarna/veckorna/månaderna.

women-running-beach-sunrise11

Min filosofi omkring inköp av utrustning – och tankar om effektmätare

Tänkte dela med mig lite om mina tankar omkring utrustning. Triathlon blir som bekant snabbt en prylsport och det är inte svårt att lägga stora summor med pengar på diverse nödvändiga och (mer eller mindre) onödiga prylar. Därtill kommer anmälningsavgifter till tävlingar, resor till de samma, träningsavgifter osv. Vid något tillfälle inser man att man måste begränsa sig för att få ekonomin att gå runt. Min grundläggande filosofi vad gäller just prylar och utrusning är att jag som utgångspunkt alltid vill ha kvalitet över kvantitet. Jag tvekar därför inte att lägga extra pengar på något om det betyder att jag får något som är bättre kvalitetsmässigt – MEN (och det är viktigt) det skall vara bättre kvalitet som är till min fördel. Som exempel spenderade jag gladeligen 5-10 000 extra när jag köpte min tempohoj för att få en riktigt vettig och bra cykel som låg över ”instegsmodellerna” eftersom jag visste att jag skulle tröttna på en sådan redan efter någon säsong och därmed vilja uppgradera till en ny cykel inom kort. Samtidigt valde jag medvetet att inte köpa den allra dyraste cykeln på marknaden, inte för att jag inte skulle kunnat skrapa ihop pengarna, men för att jag visste att jag inte skulle få särskilt mycket ut av att köpa en cykel för 70 000 istället för 30 000. När man kommer upp på en viss nivå är det helt enkelt gränser för hur mycket ”mer” cykel man får för pengarna och jag är helt enkelt inte är tillräckligt bra cyklist i dagsläget för att kunna utnyttja det där ”lilla extra” jag skulle få. Istället valde jag att lägga de pengarna på en professionell bike-fit (vilket jag inte ångrar en sekund), bra tävlingshjul, coach, träningsläger osv. Alltså: jag lägger gärna pengarna på kvalitet eftersom det helt enkelt blir mycket roligare att träna och tävla med bra utrustning, men kvaliteten skall gagna mig och min träning. Kan jag inte utnyttja det är det ju i princip det samma som att slänga pengarna i sjön. Då är det bättre att lägga pengarna på ”tjänster” som hjälper mig att utnyttja den utrustning jag har på ett optimalt sätt, dvs tränare, bike-fit och träningsläger. Man måste inse att man inte blir en bra triathlet bara för att man har den bästa utrustningen. Visst, det är ingen tvekan om att utrustningen kan hjälpa en att komma en bit på vägen (tex vet väl alla att man simmar bättre i en bra våtdräkt i rätt storlek än en våtdräkt i dålig kvalitet som är för stor), men utrustningen kan bara hjälpa dig en liten bit på vägen. I slutändan handlar det ju om att DU måste göra träningen och lära dig utnyttja den utrustning du har. Det finns faktiskt också exempel på när det kan vara rent kontraproduktivt att köpa den bästa och dyraste utrustningen. För att ta exemplet med våtdräkter igen. De allra dyraste våtdräkterna är tunna och slimmade med minimalt vattenmotstånd. Detta betyder samtidigt att de har mindre flytkraft. Är man en riktigt duktig simmare så är det självklart en fördel, men om man som jag inte simmar som en fisk så kommer man sannolikt simma sämre med den dyraste våtdräkten eftersom man saknar den teknik och vattenläge som krävs för att kunna utnyttja våtdräktens fördelar. Det är alltid en avvägning men jag tycker det är värt att lägga ner tid för både research och betänketid innan man skaffar sig nya dyra prylar. Läs recensioner (men tänk över vem som skrivit dem och var de ligger i nivå jämfört med dig vad avser teknik, behov etc.) och ta tacksamt emot tips och råd från dem som vet vad de pratar om. Tänk också på att även om vissa prylar närmast är ett måste för träning och tävling så är prylar inte alltid bättre än handfasta råd och experthjälp som tex. bike-fit, coaching och simtränare. När du betalar för tjänster som dessa får du såklart inga handfasta ”prylar” för pengarna som du kan visa upp, men kanske får du något mycket mer värdefullt i form av bättre teknik, ökad kunskap och möjlighet att utnyttja den utrustning du redan har på ett optimalt sätt. Återigen – när det är tävlingsdags är det DU som måste ha tekniken för att simma, benstyrkan för att cykla, orken att springa och kunskapen för att lägga upp en perfekt race-plan. Det kommer inga prylar i världen att kunna göra åt dig – oavsett hur dyra och fina de är.

ultimate-tri-gear-patrol-1440-2

Med det sagt så är det ju fortfarande väldigt roligt att investera i nya triathlonprylar! Märker också att jag i mitt ekonomiska sinne börjat väga alla utgifter mot vad jag hade kunnat få för nödvändiga träningsrelaterade prylar och tjänster för samma summa (tex. nya sommardäck till bilen? Ja, det svarar ju till en ny våtdräkt eller fyra månaders coaching… osv. Ni fattar, saker måste helt enkelt vara viktiga för att prioriteras högre än sporten.). Högst upp på nuvarande inköpslista står just nu införskaffande av effektmätare/wattmätare till hojen inom de kommande veckorna. Har funderat på det i snart ett halvår och tror verkligen att det kan hjälpa mig i cyklingen och göra det lättare att hitta rätt tränings- och tävlingsnivå. Som med all annan utrustning är det dock lite av en djungel att hitta runt i och jag måste erkänna att jag känner sig aningen förvirrad efter att ha suttit i timmar och försökt komma fram till vilken effektmätare som passar mina behov bäst. Alla har ju sina preferenser och favoriter! Självklart finns det en icke helt försumbar prisaspekt att ta hänsyn till (effektmätare är inte billiga!), men i första hand är det viktigaste för mig att hitta den effektmätare som passar mig bäst. Först och främst måste man ta ställning till om man skall ha en effektmätare som är vev-parti baserade, sitter i bakhjulets nav eller i pedalerna. Sedan finns det ju en uppsjö av olika märken, omdömen, kompatibilitet med olika pulsklockor/cykeldatorer (ANT+ eller Bluetooth), samt som sagt prisnivåer etc att ta ställning till. Man inser snabbt att dyrast kanske ändå inte är det som passar ens behov bäst. Men den billigaste kanske inte heller är rätt väg att gå om man skall bli nöjd i längden. Vissa pedal- och vev-partibaserade wattmätare kan tex. fås billigare om man väljer en modell som bara mäter kraften på ena sidan (och sedan dubblar den kraften för att ge ett totalt värde). Nackdelen med dessa är att man då förlorar möjligheten att se hur jämnt man fördelar kraften mellan höger och vänster sida. De flesta trampar inte med precis 50% på varje pedal och detta är en (enligt mig) rätt betydande svaghet med dessa modeller och jag har därför bestämt mig för att just det är ett område där jag väljer att lägga extra pengar för att få en wattmätare som mäter på bägge sidor.

Tittar man på specifika märken/modeller är SRMs wattmätare den som funnits på marknaden längst. Den är välbeprövad och tillförlitlig utan ”barnsjukdommar” och ses väl nästan som ”golden standard”. Den är också en av de dyraste på marknaden. PowerTaps navbaserade effektmätare har också riktigt bra omdömme men kräver till gengäld att man kör med samma hjul hela tiden vilket inte passar mig som byter mellan tränings- och tävlingshjul, samt mellan två cyklar med olika kasetter. De vev-parti-baserade effektmätarna gör till gengäld att man är låst vid en bestämd längd på vevarmen samt att alla cykelramar kanske inte är kompatibla med den vevarm som effektmätaren har. Bland de pedal-baserade effektmätarna har Vectors pedaler länge varit de stora men förra året kom PowerTap ut med sin pedalbaserade effektmätare som har fått riktigt bra kritik. Det är också den senare jag lutar åt i nuläget. Att ha effektmätare i pedalerna gör att det är lätt att installera och lätt att flytta mellan olika cyklar (tex. om man har två cyklar eller vill ha med dem på träningsläger och man hyr cykel). Dessutom går dessa på AAA batteri som är lätta och byta och som man kan hitta i stort sett alla butiker, länder och städer. Glömmer man att byta batterier innan tävling går det således lätt att hitta på plats och man slipper således dilemmat med att man plötsligt står med en effektmätare som strejkar pga batterihaveri strax innan en tävling när man lagt hela sin tävlingsplan omkring effektmätarens värden. PowerTap pedalerna kommunicerar dessutom även med både ANT+ och Bluetooth kompatibla datorer/klockor vilket är en fördel om man tex. väljer att införskaffa en ny klocka som går på ett annat system än den man har idag. På minussidan är pedaler mer utsatta för skador. Kraschar du är det större risk att du skadar pedaler än vevarmar och nav. Det händer väl inte så ofta, men som sagt, det är inte billiga pedaler om olyckan är framme. Vi får se vad det blir i slutändan. Väntar fortfarande på lite expertråd från de mer kunniga. Får återkomma med uppdatering i senare inlägg. Skall även ägna en del tid åt att läsa mer om träning med wattmätare vilket också kommer dyka upp som ett separat inlägg längre fram.

6pmfeaturedviewlogos

Detta blev såklart ännu ett enormt långt inlägg. Har du läst ända hit kan jag bara säga grattis – eller snarare tack för visat intresse.. Lovar att nästa inlägg blir kortare.

Något av det bästa med triathlon

Det finns två saker som jag verkligen älskar med triathlon – förutom glädjen att se sig själv utvecklas och att få privilegiet att umgås med fantastiska människor såklart! Det första är att jag i träningen kan finna en ro i själ och tanke på ett sätt som jag nästan inte hittar någon annanstans. Känslan när man cyklar på en öde landsväg en tidig söndagmorgon och man är helt ensam med djuren och naturen, när man springer längs vattnet i soluppgången eller i skogen i ösregnet, eller när man ligger och stirrar ner i bassängbottens kakel och man helt tömmer huvudet på tankar och bara ÄR. Fullt fokus på nuet! Att känna luften/vattnet mot huden, känna kroppens muskler arbeta och känna att man är ett med allt runt omkring. När man inser att alla ens såkallade ”bekymmer” och orosmoln egentligen är oväsentliga sett till det stora hela och att man är enormt priviligerad som får lov att leva livet och uppleva allt det vackra som finns. När man når stadiet där även trötthet och smärta kan kännas enormt tillfredsställande. Mindfullness helt enkelt… Det ger mig en djup och sann känsla av tacksamhet och glädje – och får mig att känna mig riktigt lycklig!

Det andra jag älskar med triathlon är att sporten för mig som nybörjare är ett enda stort outfoskat hav av kunskap som bara ligger och väntar på att upptäckas. Jag har alltid varit enormt nyfiken och vetgirig (var helt hopplös som barn enligt mamma). Något av det bästa jag vet är att lära mig nya saker och gräva ner mig i detaljer. Hittar jag något som jag älskar går jag alltid ”all in” och ger mig sjutton på att göra det ordentligt. Jag dras till utmaningen som kommer i att känna att något är riktigt svårt och krävande och behöver det som stimulans för att bevara fokus och intresse över tid. Är något för enkelt tröttnar jag snabbt, mitt fokus blir allt mer spretigt och inom kort går vidare till nya projekt. Det gäller både på jobbet och fritiden. Hittar jag däremot ”rätt” kan jag vara 100% fokuserad nästan hur länge som helst och då är det svårt att få mig på andra tankar.. Trots att jag lär mig nya saker inom sporten hela tiden inser jag varenda dag hur lite jag kan och vet, hur mycket jag skulle vilja lära mig och hur fruktansvärt mycket outforskad kunskap som finns för mig att upptäcka inom sporten. Det ger mig både tillfredsställelse och stimulans, men kanske framförallt en enorm känsla av ödmjukhet; både inför sporten själv, men inte minst inför alla fantastiskt duktiga triathleter runt omkring! Jag försöker verkligen ha ett öppet sinne, lyssna och lära, och ta till mig all den kunskap som jag får alldeles gratis från dem som kan mer. Samtidigt kan det ibland vara prövande för mitt tålamod (vilket i och för sig är bra träning då tålamod väl aldrig varit min största styrka) att undvika att drabbas av lätt panik inför känslan att jag vill lära mig allt på en gång. Får påminna mig om att det ju faktiskt är resan som är målet i sig och komma ihåg att njuta av varje dag och av att se min egen utveckling över tid.

Min nyfikenhet och stora önskan om att bli bättre på alla fronter är också en av orsakerna till att jag verkligen ser fram emot mitt samarbete med Magnus Johansson. Inte nog med att en erfaren och duktig triathlet lägger ett välbalanserat träningsprogram åt mig på ett sätt som jag inte själv har erfarenhet nog att göra ännu och därmed ger mig mycket bättre förutsättningar för att utvecklas så snabbt som möjligt, så får jag samtidigt  ta del av all den kunskap han har. Jag får dessutom mer tid över till att söka kunskap och fördjupa mig i diverse intressanta ämnen vid sidan av på egen hand. Jag kan ägna kvällar och fritid åt att gräva ner mig i ämnen som effektmätare, cyklar, skor, löpteknik, simteknik, pulszoner, träningsupplägg, energiintag under tävling etc etc. Därmed får jag chansen att verkligen utvidga min horisont och etablera en kunskapsbas så att jag längre fram är bättre rustad för att sköta min träning på egen hand på ett så optimalt sätt som möjligt. Känner jag mig själv rätt lär triathlonmappen på datorn växa explosionsartat med filer de kommande månaderna och jag lär ägna ett icke försumbart antal timmar med att sitta och läsa vid datorn. Jag inser också (och erkänner gladeligen) att jag verkligen är en riktig nörd när jag ser fram emot de timmarna som ett barn gör inför julafton… Dessutom tror jag också att jag kommer känna en helt annan ro till att fokusera på detaljer som löp-, cykel- och simteknik under själva träningspassen när jag inte behöver ägna tid och fokus på hur träningspassen skall läggas upp. Något av det första jag börjat fördjupa mig lite extra i är effektmätare eftersom det är något jag tänkt införskaffa inom den närmaste framtiden. Återkommer om detta i ett separat inlägg.

Detta blev en lång svada! Har du läst ända hit så tack för att du höll ut! Ha det gott så länge och tack för att du hänger med på min resa!

women-running-beach-sunrise11

KM i Tempo

Tisdag den 8/9 var det dags för KM i tempo med 3CT. 20,8 km cykling på gamla Uddevalla vägen. Vädret var perfekt och många som kom vilket var riktigt roligt. Hade väl inte fått den optimala uppladdningen med en stressig dag på jobbet och dåligt med lunch men tänkte ändå köra mitt bästa för att få en bra indikation på var jag ligger inför nästa säsong. Bra för att kunna se utvecklingen om inte annat!

Sagt och gjort. När startskottet gick var det bara att trampa iväg. Kom snabbt in i ett riktigt bra tempo och plötsligt kändes det som att precis allt satt som det skulle. Hittade bra växelläge, bra tryck i pedalerna och rundtrampet kändes som det skulle. Låg hela tiden på gränsen till mjölksyreackumulering men lyckades bibehålla fokus och intensitet hela vägen igenom. Klubbkompisen Veronica som startat 30 sek efter mig passerade mig efter ca 8 km men det var väntat eftersom jag visste på förhand att hon skulle vinna. Lyckades dock hålla mig framför Eva-Lott som startat 1 min efter mig helt fram till 19 km där hon passerade. Lite surt får man väl ändå erkänna. Trodde nästan att jag skulle kunna hålla mig framför henne in i mål. Försökte passera igen men fick inse mina begränsningar. Kom iaf in på en tredjeplats ca en minut efter Eva-Lott. Sluttid på 37:39 på 20,8 km med ett snitt på 33,15 km/h ger ändå en förbättring med nästan 2 min på 20 km jämfört med mitt tidigare pb. Roligt att avsluta säsongen på det sättet!

DSC_0052   IMG_0658IMG_0669

Efter målgång med Eva-Lott och Veronica

KM i open water

Igår var det dags för klubbens första KM i OW. Lite drygt 1000 m simning i Öresjö. Vädret var väl inte det bästa – ca 16 grader, regn och blåsigt. Men om inte annat kändes vattnet ungefär lika varmt/kallt som att vara på land så det hjälpte ju lite i alla fall. Totalt 14 glada simmare mötte up – 9 på herrsidan och 5 på damsidan. Start från stranden och sedan ut på banan. Tävlingsnerverna och vinnarskallen kopplades såklart på så snart startskottet gick så det tog ett par hundra meter innan jag helt fick ordning på andning, puls och teknik. Sedan gick det faktiskt riktigt ok. Har upptäckt att jag navigerar riktigt hyfsat även om jag simmar en bra bit utan att kolla upp – iaf så länge som det är någorlunda lungt vatten utan för mycket vågor eller underströmmar vilket ju såklart är positivt eftersom detblir lättare att hålla teknikenoch inte förlora tid på att orientera sig hela tiden. Kämpade på i det tempo jag kunde väl medveten om att jag långt ifrån skulle vara först upp ur vattnet. Var lite svårt att ha en bra känsla av hur det gått precis efter men när tiderna kom upp idag såg jag att jag ändå slutade trea på damsidan och bara drygt 30 sek efter tvåan så det var jag riktigt nöjd med. en tid på 18:40 är nog också så bra som jag kunde förvänta mig att prestera på den distanser. Nästa vecka är det KM i cykel, löpning och 50 m frisim. Får se om jag lyckar lägga om jobbschemat så jag kan vara med på några av dem iaf. Nu blir det simträning med Vänersborgs simklubb. Lyckas jag lägga mitt schema rätt under hösten har jag 4,5-5 timmars planerad simträning per vecka, samt åtminstone två planerade helgträningsläger med riktigt mycket simning. Borde ju ge resultat tycker man!