Höstmörker, vardagslunk och allmän tidsbrist..

(English translation at the bottom)

Varit lite tyst på bloggen några veckor nu. Ber om ursäkt för det. Beror mest på att det för det första inte varit så mycket spännande som hänt, och för det andra att det varit fruktansvärt hektiskt på jobbet och jag lidit av allmän tidsbrist och otillräcklighetskänsla. Den där gnagande lilla känslan av att man springer runt lite som en skållad råtta och försöker vara lite överallt hela tiden, med resultatet att man istället känner att man inte riktigt är någonstans någon gång typ.. En känsla jag säkert delar med många andra i dagens samhälle och som ju tyvärr är skapad av oss själva.. Så ingen syndabock att skylla på, och ingen mening att tycka synd om sig själv.

Att man jobbar mer än vad som kan anses för en ”normal” heltidstjänst (snittar omkring 43-46 h/vecka) på ett enormt hektiskt jobb, tränar på halvtid vid sidan av och samtidigt försöker plugga till en massa seglarintyg (för att möjliggöra vår nya dröm om att segla jorden runt om ett par år), gör att det ibland känns svårt att få allt att gå ihop. Oktober månad har dessutom varit extra tung på jobbet då de flesta kollegor antingen är på kurs eller randar sig på andra kliniker, vilket gjort att jag fått hektiska pass på akuten med larmtelefonen i handen varje dag samtidigt som patientflödet varit stort. Lägg sedan till jag nu på allvar trappat upp intensiteten på träningen så har ni anledningen till varför det inte funnits så mycket tid för bloggande. MEN, nu ser det ljusare ut i horisonten.. Har dessutom kommit igång med att meditera regelbundet igen, vilket alltid ger mig en enorm ro i själen och hjälper på det mesta!

Träningen har iaf gått bra. Första riktigt intensiva veckan med drygt 13 h träning, inkl först intervallpasset på trainern och ett riktigt tufft simpass kändes väl visserligen sådär. Men sedan har jag haft ännu ett par veckor med omkring 13-14 h träning där det verkligen flutit på. Har fått några riktigt fina löppass i härligt höstväder.

foto-2016-10-15-10-58-34

Har till och med tyckt att distanspassen på trainern varit helt ok upp till 3 h! Får se hur mycket trossen blir luftat i vinter. I den mån min mentala kapacitet tillåter planerar jag att försöka köra även distanspassen inne på trainern. Dels kan jag då köra på tempon, dels har jag min effektmätare där, och passen blir tveklöst tuffare om jag sitter på en cykel med effektmätare än ”fincyklar” ute på racer/cyclocross. Den enda begränsande faktorn är som de flesta säkert håller med om den mentala spärren –  den lilla elaka varelsen inne i huvudet som gallskriker om hur förordat tråkigt, korkat och helt enkelt vansinnigt det är att trampa på en cykel i flera timmar utan att komma någonstans medan man glor in i en vägg. Blir till sist lite som att man har en hel kör med små rumpsnissar i skallen som skriker ”Voffer gör hon på detta viset…?” Blir ibland lite svårt att få sig själv till att fortsätta då – men, det är attans karaktärsdanande, för att inte tala om hur bra det är för den mentala styrkan – vilket inte är att förakta.

foto-2016-10-26-18-25-45

Från och med nästa vecka kommer jag vara kompledigt varje onsdag. Mer tid till träning, bloggande och läsande, men kanske framförallt mer tid till återhämtning på soffan. Blir riktigt skönt och kul att se vilken inverkan det får på träningskvaliteten.

foto-2016-10-26-19-11-05

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Been a bit quiet on the blog a few weeks now. Apologies for that. The reason being mostly because not much exciting happened, and secondly I’ve just been terribly busy at work. So I’ve basically suffered from a general lack of time and the constant feeling of inadequacy, wanting to do so much more than I could find the time for. That little nagging feeling that you run around a little bit like a scalded rat and try to be a little bit of everything all the time, with the result that instead feel that you really are not anywhere any time type .. A feeling I’m sure most of you can relate to in todays society. unfortunately I guess that it’s something we have created for ourselves – hence no one else to blame..

Working more than what can be considered a ”normal” full time (avaraging 43-46 hrs / week at the moment) in a hugely hectic job, training part time on the side and at the same time trying to study to get a bunch of sailing certificates (to make our new dream of sailing around the world together in a few years possible), does sometimes make you feel that it’s hard to get everything done. October has also been particularly heavy the hospital, since most colleagues are either on course or allocated on other clinics, which meant that I got lots of shifts at the ER with the emergency phone in my hand almost every day, while trying to manage a huge flow of patients, as well as trying to educate new colleagues and students at the same time. Alongside of that I have now seriously stepped up the intensity of my training. So I’ve been a busy bee indeed. BUT, now it looks brighter on the horizon ..

The training has gone well anyway. The first really intense week of over 13 hours training, including first interval workout on the trainer and a really tough swim perhaps didn’t feel all too great.. But then I have had another couple of weeks with about 13-14 hours training where it really flowed, including a few runs in stunning autumn weather.

I even thought that my LSD workouts on the trainer was quite ok up to 3 hours! We’ll see how much my cyclocross will be used this winter. To the extent that my mental capacity allows, I plan to try to do most of my LSD workouts on the bike on the trainer. There I have my Tri bike set up with power pedals, which means that the workouts will definitely be harder than if I ride outside on my cyclocross, and I still need to get even more comfortable in my new and more aggressive aero position. The only limiting factor is definitely the mental barrier – the little nasty creature inside the head that starts yelling how incredibly stupid, boring and just plain insane it is to sit on a bike for hours without getting anywhere while staring into a wall. But, it definitely builds character and stamina, not to mention how good it is for the mental strength – so I will give it my best go this winter.

From next week I will get compensatory leave every Wednesday from work. More time for training, blogging and reading, but perhaps most importantly, more time for recovery on the couch. Will be really nice and fun to see what impact it has on the quality of training.