Kategoriarkiv: Inspiration

“To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all”

I believe in change – and that nothing in the universe is permanent or exist separate from anything else. I believe that no man is an island, but that we are all intrinsically connected with everything and everyone else in this universe. I believe in reincarnation in the sense that our intrinsic energy (or soul if you prefer) have lived passed lives, and that we will live future ones as well until we have learned the lessons we were put in this universe to learn.

“Life is a succession of lessons which must be lived to be understood.”  
-R W Emerson

I believe that the life we live is full of irony and paradox – and that it has to be lived and viewed with humor, so don’t take yourself too seriously. I don’t believe that life is black or white – but a palette of million shades of gray and abundant color. I believe that to understand a persons actions and behavior, you first have to understand their history and where they have travelled from. Therefore you should never judge someones character based purely on their actions – however; you do not have to accept – or agree with – everything they say and do.

“I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived.”
-Thoreau

I believe in forgiveness – in forgiving yourself as well as others – and that hate and regret hurts no one but yourself. I believe that forgiving someone does not mean that you make excuses for others behavior or choices, but that you realize that everyone makes misstakes, and as long as they are prepared to show remorse and willingness to learn the world will become a better place. I believe that the greatest and wisest people that ever lived are the ones that suffered the most, because I believe that life is worth little without self-examination, and that you learn most about life, and yourself, when faced with setbacks.

“Do not go where the path may lead, go instead where there is no path and leave a trail.”                                
-R W Emerson

I believe that human beings have unlimited potential. That the limits we have are ones we have created on our own. I believe that we can achieve whatever we want – if we are  prepared to work for it with complete passion and dedication. I also believe that we never get anything for free. I believe in free will and that you always have a choice, but that every choice comes with consequences. Hence, I also believe that we have a great responsibility, against ourselves, against others and towards the universe.

“If one advances confidently in the direction of his dreams, and endeavors to live the life which he has imagined, he will meet with a success unexpected in common hours. He will put some things behind, will pass an invisible boundary; new, universal, and more liberal laws will begin to establish themselves around and within him; or the old laws be expanded, and interpreted in his favor in a more liberal sense, and he will live with the license of a higher order of beings.”                                              
-Thoreau

I believe that no one is a complete victim of fate and circumstance. Even if you can not choose the cards that you are dealt, you can still choose what to make of what you have and how you react to what comes your way. I believe that you have an obligation in this life to be of use and value to others. That it is everyones responsibility to try to leave this world a better place than it was when you entered it.

“However mean your life is, meet it and live it; do not shun it and call it hard names. It is not so bad as you are. It looks poorest when you are richest. The fault-finder will find faults even in paradise. Love your life, poor as it is. You may perhaps have some pleasant, thrilling, glorious hours, even in a poorhouse. The setting sun is reflected from the windows of the almshouse as brightly as from the rich man’s abode; the snow melts before its door as early in the spring. I do not see but a quiet mind may live as contentedly there, and have as cheering thoughts, as in a palace.”                                                            
-Thoreau
“The purpose of life is not to be happy. It is to be useful, to be honorable, to be compassionate, to have it make some difference that you have lived and lived well.”                                                                                        
-R W Emerson

I believe that the most important things we should teach our children is empathy, compassion and a rock-solid sense of self-worth, because I know first hand what low self-esteem and self-hatred can do to your soul, and I don’t believe that you can love anyone unless you love and respect yourself. I believe that we should treat everyone (including ourselves) with respect and kindness, but never let anyone step on – or take advantage – of you. Compassion does not mean accepting everything – as Dalai Lama once said: ”sometimes the most compassionate thing you can do is hitting someone in the head with a stick to show them the right path towards enlightenment”.

“Be not the slave of your own past – plunge into the sublime seas, dive deep, and swim far,  so you shall come back with new self-respect, with new power, and with an advanced experience that shall explain and overlook the old.”                                                      
-R W Emerson

I believe that we grow when we are challenged. When we are pushed to achieve things that we once thought impossible. I believe that human beings are build to be active, and that being active will give you better health, self-worth, fantastic friends and quality of life. And I believe that humans are meant to spend the majority of their time out doors, close to nature, fresh air and animals, because that will bring mindfulness and peace to your soul. I believe that no matter how big your problems are – they will seem just a tiny bit smaller and a little easier to handle if you go for a walk, a run or a bike ride before trying to solve them.

“Life can only be understood backwards; but it must be lived forwards.”
-Kirkegaard
“You can’t connect the dots looking forward; you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future.”
-Steve Jobs

I believe that we should value the enormous variation we have in peoples personalities – instead of trying to make everyone conform to some rigid notion of ”normality”. I believe in debates. Venting thoughts, ideas and problems is not the same as being judge-mental or close-minded, rather it is a sign of openness and willingness to learn new things. I believe that if people were more eager and curious to learn what they do not yet know, the world would be a much better place to live.

“The best people possess a feeling for beauty, the courage to take risks, the discipline to tell the truth, the capacity for sacrifice. Ironically, their virtues make them vulnerable;  they are often wounded, sometimes destroyed.”                                                                                                              
-Hemingway

I believe that beauty can be found in everything, if your eyes and heart are open. But I think most of the time people run through life scared with their eyes closed and hearts sheltered. I believe happiness is found in the little things and that true wealth has nothing to do with money or material possession, but rather is a state of mind that is found with complete contentment in knowing that you need absolutely nothing – because you already have everything. I believe in buddhism and the Tao. I believe in karma. And I believe that the ”I” is not what we think it is and that once we let go of our conception of reality and our place in it, we will not only reach a state of true happiness and contentment, but will also loose our fear.

“When you know that this moment is the Tao, and this moment is considered by itself without past and without future   —eternal, neither coming into being nor going out of being—there is nirvana.”        
“Your skin does not separate you from the world. It’s a bridge through which the external world flows into you. And you flow into it.”
– Alan Watts

I believe that love is our true destiny. We do not find the meaning of life by ourselves, but together with other people. I wish that people would remember how short and precious life is – and how quickly it can end – instead of trying to convince themselves that ”there is always tomorrow”. Someday that is no longer true, and I believe that you can never tell the people you love too often how much they mean to you. ”I love you” does not wear out, and the only ”I love you” that you will regret at the end of your life are the ones that were never spoken. I do believe that your life is yours alone. No one can walk it for you – but make sure to let people walk it with you!

“You must live in the present, launch yourself on every wave, find your eternity in each moment. Fools stand on their island of opportunities and look toward another land. There is no other land; there is no other life but this.”                                                                                                                                                  
-Thoreau

I believe in true soul mates. Souls that you have known before and are destined to meet again. And I believe that you will know in an instant once you meat that person, and there will be no hesitation or second thoughts. Finally, I believe that life is exceptionally rare and beautiful. A gift that we should make the absolute most of by learning who we are and what life is all about…..

“What lies behind us and what lies before us are tiny matters compared to what lies within us.”              
-R W Emerson
“The fear of death follows from the fear of life. A man who lives fully is prepared to die at any time.”      
-Mark Twain
”What can we gain by sailing to the moon if we are not able to cross the abyss that separates us from ourselves? This is the most important of all voyages of discovery, and without it, all the rest are not only useless, but disastrous”.                                                                                                                                                  
-Thomas Merton

Tid för reflektion..

Tävlingssäsongen är slut, dagarna blir allt kortare, temperaturen kryper ner mot nollan och trädens löv börjar falla. På något sätt känns hösten alltid som ett sorts ”bokslut”. En tid att fundera och reflektera över året som gått och vad jag vill ta med mig in i nästa år innan man börjar blicka framåt vid jul (ja, jag vet jag kanske börjar lite tidigt.. men min stackars hjärna tänker så himla mycket så det kan ta några veckor att sortera allt..). Att man numera cykelpendlar 15 km enkel väg till jobbet varje dag ger ju dessutom lite extra tid för reflektion. Jag kan ju börja med att konstatera att 2017 har varit ett enormt händelserikt år fram till nu. För många sett utifrån kanske som en salig blandning av gott och ont, skratt och tårar, glädje och besvikelser. Men sanningen (och glädjen) i det hela är att jag inte sitter kvar med något annat än positiva känslor inombords. För konklusionen efter årets första tre kvartal är att jag känner att jag faktiskt växt som människa i år. Det känns som att jag fått många nya insikter, blivit påmind om viktiga saker som jag redan visste, och att jag ”landat” i mig själv. Idag upplever jag ett inre lugn på ett sätt som jag nog aldrig upplevt tidigare. Jag kanske börjar bli vuxen med andra ord – för vissa av oss är nog lite tjockskalliga och tar lite längre tid på oss för det än andra..

Rent sportsligt gick jag in i 2017 med höga ambitioner och klara ambitioner. Drömmar och förhoppningar om att få kvala till VM på Hawaii. Väl medveten om att det var ett långskott och inget givet slutmål satsade jag allt jag hade. Men trots stenhårt fokus och total hängivelse så uteblev resultaten och det började efter några månader kännas surt. Jag insåg att sanningen nog var den att jag inte riktigt hade själen med mig, även om jag trodde att jag hade det. I verkligheten hade jag nog inte tagit mig den tid jag behövde för att verkligen fundera över VARFÖR det kändes så viktigt för mig – och om jag var villig att betala vad det kostade av utebliven tid med familj och vänner, sömnbrist, stress osv. Jag älskar att utmana mig själv och pressa mig förbi det jag själv trodde var omöjligt att uppnå, väl medveten om att det kommer med ett pris man måste betala. Men ibland är det lite svårt att på förhand ha en helt klar bild av vad man måste ge avkall på för att nå det mål man satt sig. Jag har alltid varit envis som synden. Om jag bestämt mig för något så finns det absolut INGEN som kan övertyga mig om motsatsen – förutom jag själv. Att försöka övertala mig till något jag inte vill eller är redo att inse är som att stånga huvudet i väggen. Jag måste själv få komma till insikten om något är bra eller dåligt. Man kan väl lugnt säga att självdisciplin och envishet är några av mina mest utmärkande egenskaper – på gott och ont. När träningen började kännas sur insåg jag till sist (efter att ha bitit ihop liiite för länge) att det inte var värt att fortsätta som jag gjorde. Jag bytte spår, sa hejdå till min tidigare coach och fick Kristoffers coachning istället – och hittade tillbaka till glädjen. Sedan kom Frankfurt och kraschen som gjorde att jag ofrivilligt återigen var tvungen att reflektera över vad som var viktigt för mig. Det jag insåg då var att det inte är tävlingsresultaten som jag bryr mig om egentligen – utan möjligheten att ha en aktiv livsstil där jag får dela sporten jag älskar med den jag älskar, att få vara del av den fantastiska gemenskap och vänskap som jag finner i sporten, att få pressa mig själv och flytta mina gränser, och inte minst att få möjligheten att sprida rörelseglädjen vidare genom att inspirera andra. Den insikten var det som fick mig att komma tillbaka i rekordfart. Jag vägrade helt enkelt acceptera att det fanns en risk att jag inte skulle bli bra eller inte kunna fortsätta med triathlon, simning, och cykling som tidigare. Tron kan ju försätta berg heter det.. Jag vet inte om det är sant, men min rehab gick iaf i rekordfart. Och det var med glädje – framför ambitioner – som jag stod på startlinjen i Köpenhamn 6 veckor efter olyckan, precis så som det skall vara. Att få avsluta säsongen på mina premisser var en av årets stora höjdpunkter.

”Passion is a choice. You need to choose to be great. It’s not a chance, it’s a choice”

– Eliud Kipchoge

Att dessutom få flytta till sitt drömhus, skaffa segelbåt och motorcykel, och därmed förverkliga flera drömmar i tät följd har varit underbara upplevelser under året, men det är det andra som i slutändan har lärt mig mest – och det som jag tror kommer göra att mitt liv blir mycket bättre framöver. Så är jag glad att jag blev övertränad och skadad? JA! Visserligen hade jag några veckor där jag inte såg allt så superpositiv (man måste få ha lov att vara ledsen och förbannad ibland också – det ingår ju i att bearbeta det man upplevt), men tack vare de erfarenheterna vet jag att kommer kunna njuta mer fullt ut av allt det andra som jag har under många år framöver. För motgångarna har gett mig perspektiv, jag har blivit påmind om saker som jag redan visste men kanske ”lagt på hyllan” och jag har fått nya insikter med mig. För det jag insett/blivit påmind om i år är för det första hur mycket jag älskar känslan av att befinna mig i ”flow”. Det där underbara meditativa tillståndet som uppstår när man blir fullständigt uppslukad av något man älskar att göra. När inget annat spelar någon roll och man känner att man är i perfekt harmoni med sin kropp och sinne. Träning är en av de saker som gör att jag hamnar i ett sånt flow. Det är min ventil för stresshantering och en av mina mest effektiva former av meditation.

steve_jobs

För det andra har jag (återigen) fått erfara att det är motgångar som gör att vi lär oss och växer som människor. Tack vare allt som inte gick som det skulle i år så har jag insett att det jag värdesätter är glädjen i sporten och att få uppleva livet tillsammans med dem jag bryr mig om. Hade jag inte kraschat hade jag sannolikt kört på i samma tempo i minst ett par år till – och gått miste om så mycket annat. Nu ser jag istället fram emot nästa säsong som kommer vara fylld av gemensamma träningar, träningsglädje och att få tävla med Kristoffer där fokus blir på att ha roligt, njuta och se om jag kan förbättra mig utifrån mig själv – och utan större ambitioner än så. Och jag är säker på att det blir den roligaste säsongen någonsin! Samtidigt som jag kommer att ha tid för allt annat som jag tycker är roligt utan att känna stress och press från mig själv.

För det tredje har jag kommit fram till att det som driver mig och som alltid funnits inom mig som en evig låga som bara blir större för varje år, är önskan och drömmen om att få inspirera andra. När jag rannsakar mig själv inser jag att mycket av mina ambitioner och prestationsönskningar bottnar i det – och inte om att utmärka mig för utmärkelsens skull. Både i mitt yrke och i mina fritidssysselsättningar har jag ett driv för att bli bättre på det jag gör. Självklart även för att jag är en enormt analytisk person som älskar att lära mig nya saker och bli bättre på det jag känner en passion för – men minst lika mycket för att gagna andra och inspirera. Det går inte en dag utan att jag reflekterar över hur oändligt tacksam jag är för alla runt omkring mig som inspirerar mig. Både familj och vänner i min omedelbara närhet (levande som döda), den styrka patienter som jag möter i min vardag visar, och mina stora idoler. Jag vill inte nämna en massa namn (då blir inlägget tre gånger så långt), men jag hoppas att iaf de som finns i min närhet vet hur tacksam jag är och hur oerhört priviligerad jag känner mig som får äran att inspireras av dem varje dag! Jag hoppas att jag på något sätt kan ge lite tillbaka. Att bidra positivt till andra människors liv. För jag tror att livet går ut på att göra positiva avtryck.

Einstein

Hur ambitiös jag än är och hur gärna jag än vill så kommer jag aldrig bli som min stora, kända idoler. Jag blir aldrig någon ny Astrid Lindgren, Paolo Coelho eller Fredrik Backman – någon som kan skänka barn och vuxna några av deras vackraste litterära stunder och få dem att älska det skrivna språket, samtidigt som de får svar på livets stora frågor och inspireras till att drömma. Jag blir sannolikt heller aldrig någon ny Chrissie Wellington eller Eliud Kipchoge – eller som någon av de andra stora idrottsstjärnorna – som genom sina stora sportsliga prestationer visar att den mänskliga kroppen kan pressas långt förbi vad som borde vara möjligt, om man bara har den mentala styrkan att ta sig förbi de fysiska gränser och barriärer som någon försökt intala oss att vi har.

Och jag blir självklart aldrig någon riktigt stor människa som Socrates, Einstein, Steve Jobs eller Buddha (iaf högst troligt inte i detta livet) – som genom sin visdom och liv revolutionerar människors sätt att tänka. Men kanske jag ändå få kan lov att inspirera och hjälpa någon – bara i det lilla. Att få bidra till att någon får ett bättre liv. Som Moder Teresa en gång sa: ”I det här livet kan vi inte göra stora saker. Vi kan bara göra små saker med stor kärlek”. Och det är värt att sträva efter. Att leva ett passionerat liv, att för varje dag bli en lite bättre människa, att så länge man lever vara nyfiken och sökande efter en högre mening, att bli lite mer närvarande och lite mer ödmjuk inför ett universum som vi bara förstår en liten bråkdel av. Och med målet och drömmen att en dag få lämna detta livet med vetskapen om att världen har blivit bara lite, lite bättre tack vare att jag fanns till. För någonstans tror jag att det är det de flesta drömmer om. Det som får oss att sträva efter att bli bättre som människor – vår tro på kärleken och önskan om att få lämna ett avtryck – om än aldrig så litet.

“Love is our true destiny. We do not find the meaning of life by ourselves alone         – we find it with another.”

– Tomas Merton

Det är inte lätt att försöka sammanfatta vad man tror på (iaf inte om man tror så mycket som jag gör.. ). Men jag gör ett försök:

When-I-stand-before-God-at-the-end-of-my-life-001

Jag tror att allt i universum hänger samman. Att inget existerar separat från allt annat, och att allt vi gör, säger och tänker påverkar allt annat på ett sätt som är långt bortom vår förståelse. Jag tror att livet och universum är gränslöst – att de ända begränsningar vi stöter på är de vi skapat för oss själva. Och att begränsningar bara är begränsningar tills de bryts. Jag tror att kroppen och sinnet är så långt mycket starkare än vad vi tror och att man kan uppnå allt man vill om man satsar fullt ut – och är villig att betala priset för att nå målet.

masterpiece

Jag anser att man bär ett ansvar för sitt eget liv. Ett ansvar att göra det bästa man kan med de resurser som man getts. Jag tror att man alltid har ett val – men att man också måste leva med konsekvenserna av de val man gör. Därmed har man som människa oanade möjligheter, men också ett stort ansvar att förvalta. Bara du kan leva och förändra ditt liv. Ingen annan kan göra det åt dig. Och din tid är begränsad så kasta inte bort det genom att leva ett liv som någon annan förväntar dig att du skall leva. Våga lyssna till din inre röst och din intuition och lev det liv som DU drömmer om.

Lao_Tzu

Och jag tror på ”Law of attraction”. Att du attraherar det du tänker på och önskar dig. Och om du verkligen vill något och tror på det med hela ditt hjärta så kommer universum göra allt för att du skall få det. För du är en del av universum och allt du gör och tänker påverkar allt och alla i universum.  Som Jesus skall ha sagt: ”Ask and it will be given to you; search, and you will find; knock and the door will be opened for you”.

Buddha

Jag tror på karma – och att vi är här på jorden för att lära oss något. Att vi möter de utmaningar som vi behöver för att lära oss meningen med livet. Om du kastar in handduken när du möts av de utmaningar som du ställs inför så har du förlorat möjligheten att lära och bara skapat nya begränsningar för dig själv. Men om du istället väljer att se det positiva som kommer med utmaningen, och vågar möta den med öppna ögon och ett öppet sinne, så kommer du att komma ut på andra sidan som en visare och starkare människa. Och livet kommer att öppna sig som ett gränslöst hav av möjligheter.

”The unexamined life is not worth living”

– Socrates

Och så tror jag att kärleken är det största som finns – att det är kraften som binder samman allt. Jag vet att det finns själsfränder. Själar som är evigt sammanlänkade genom flera liv. Och när du möter en av dem så räcker det med att se personen i ögonen en enda gång för att själen skall minnas allt som varit – och hjärtat skall veta att det är menat. Och jag har funnit min…

quote_patchadams

Semester!

Äntligen semester! Har inte gjort annat än längtat de sista tre veckorna på jobbet. Att man varit sjuk har väl kanske inte heller höjt motivationen och arbetsmoralen om man säger så… Men nu får jag äntligen ägna mig åt det jag verkligen älskar och vill göra i tre hela veckor. Det betyder att livet kommer bestå av att simma, cykla och springa – och däremellan äta, sova, bada och sola. Och såklart att läsa triathlonböcker, läsa triathlonbloggar, researcha utrustning, blogga om triathlon, se en massa youtube filmer från tidigare Ironmantävlingar och följa alla grymma triathleter rund om i världen. Livet blir helt enkelt inte bättre för en inbiten triathlet…

Fil 2016-07-18 18 12 35

Nu återstår 5 veckor till IM i Köpenhamn. De kommande tre veckorna blir den sista perioden med riktigt hård träning. Nu skall det slipas på formen innan den avslutande formtoppningen. Min stackars coach har inte haft det lätt med att upprätthålla formen – och kanske framförallt mitt humör – när jag varit sjuk. När man jobbat så hårt de senaste 9 månaderna och lagt in över 400 träningstimmar är det minst sagt surt att bli sjuk just när man äntligen skall få visa vad man går för.. MEN, nu är jag tillbaka på topp igen. Startar den första veckan med ca 17 timmars träning. De sista två veckorna har jag inte sett schemat för än – men sannolikt blir det minst lika mycket de veckorna. Känns riktigt, riktigt bra. Kroppen har äntligen återhämtat sig helt och det känns som att man fått tillbaka sin ”gamla” kropp igen. Helt sjukt hur man blir blind för hur bra man mår tills man bli sjuk… Men nu vet jag att jag kan genomföra de kommande veckornas träning på ett bra sätt när jag kan ägna resten av tiden till återhämtning. Det kommer inte att bli något slarvande med vare sig sömn, vila, energi eller vätskeintag de kommande veckorna. Nu ser jag bara så GRYMT mycket fram emot att stå på startlinjen i Köpenhamn den 21 augusti!

Sjukdom, panik och förtvivlan… Framtidsplaner och lite solsken..

Upp som en sol och ner som en pannkaka – det är väl typ så man kan beskriva slutet av förra månaden. Körde ett av mitt livs bästa träningspass dagen innan midsommarafton – och vaknar på min födelsedag med ont i halsen. INTE SKOJ!! Höll sig ändå rätt stabilt fram till måndag när världens dunderförkylning satte in. Nog för att jag brukar bli rejält dålig när jag blir förkyld (lite av min achilleshäl) men detta var värre än någonsin. Och inte blev det bättre heller utan istället har det blivit till bihåleinflammation. Nu är jag inne på dag 10 med huvudvärk, nästäppa, hörselnedsättning och ett huvud som väger ca tio kilo mer än vanligt. Blir låååångsamt bättre, men attans vad segt det är! Hoppas fortfarande på att kunna göra ett hyfsat race i Jönköping på söndag. På startlinjen kommer jag att stå – och mållinjen kommer att passeras om jag så skall krypa över den – men lite bittert är det när jag gått nedtränad i 9 månader och bara väntat på att äntligen få chansen att visa vad jag går för och få ett kvitto på 400 timmars slit sedan i oktober.  Nu blir det inte som planerat och jag försöker mentalt att göra det bästa av situationen men det är svårt. Har inte varit det roligaste sällskapet den senaste veckan kan jag säga.. Pendlat lite mellan hopp och förtvivlan med stark övervikt mot det senare. Är enormt tacksam för att alla runtomkring är så förstående och står ut med mitt evinnerliga gnäll..

Om inte annat fick jag idag chansen att glädja mig åt nästa sommar – anmälan till IM Frankfurt är nu på plats! Skall bli så grymt roligt att få köra ett europamästerskap!

Foto 2016-07-04 16 05 33

Blir också mycket skärmtid när man skall vila sig ifrån sjukdom.. På nätet florerar en massa listor med saker som uppenbarligen kännetecknar en triathlet… Hittade denna. Någon mer än jag som känner igen sig? Nr 10 och 17 är ju givna – liksom nr 61… Men tror egentligen att stort sett allt passar in på mig. Vet inte om det gör mig till en tvättäkta triathlet eller en tvättäkta nörd? Kanske bägge delar??

Saker som kännetecknar en triathlet:

  1. Du missade kemilektionen i gymnasiet, men ändå enkelt kan lära ut allt om hur mjölksyra fungerar.
  2. När du är på gymmet byter du om så snabbt som du bara kan eftersom du ser det som en växling.
  3. Du tar med dig egen vattenflaska när du ska på fest för att vara så väl förberedd som möjligt inför morgondagens långpass. Alla andra på festen har också tagit med egen vattenflaska eftersom du inte har ett socialt liv utanför triathlonvärlden.
  4. Du har badkläder under dina arbetskläder för att göra ett snabbt ombyte när du ska simma på lunchen.
  5. Ett par av kraven när du åker på din semester är att hotellet har spinningcykel, pool och närliggande sköna löprundor.
  6. 30 grader är för varmt för att klippa gräset. Men inte för att dra ett cykelpass.
  7. Ditt arbete ser du som återhämtningstid mellan dina träningspass.
  8. Du tillbringar stora delar av din semester på träningsläger.
  9. Du kommer på dig själv i sista sekunden innan du är på väg att fräsa iväg en snorloska på kontoret. Men du räddar lyckligtvis situationen.
  10. Din cykel kostar mer än din bil.
  11. I mataffären ropar du ”kommer vänster” när du passerar och ska gå om folk.
  12. Du vet att du är en triathlet när du använder orden ”lätt” och ”långpass” i samma mening.
  13. Du äter inte bara gels, men du kan ändå varenda smak från vartenda märke.
  14. Din badhandduk är aldrig torr.
  15. Din partner tycker att det inte längre är konstigt att du har ditt pulsbälte bredvid sängen.
  16. När du träffar en annan triathlet som gjort samma tävling som du, går du hem och kollar upp online vad denne var med i för åldersgrupp, vad för splittider han eller hon hade, samt slutresultat.
  17. Din semester planerar du efter ditt tävlingsschema.
  18. Du ser det som en vilodag från träning när du endast simmade 3000 meter på morgonen.
  19. Du vet att du är en triathlet när du dyker upp på kontoret på måndagen med utsuddade nummer över hela kroppen.
  20. Det finns personer i ditt liv som du vet mer om vad de simmar 100 meter på än vad de jobbar med.
  21. När din cykel står i vardagsrummet, förmodligen monterad på en trainer.
  22. En bil följer efter dig alltför nära och du anklagar dem för drafting.
  23. Din partner ser fram emot när du i framtiden taggar ner och bara ägnar dig åt att springa maraton.
  24. Du vet att du är en triathlet när ingen längre tror på dig när du säger: ”Jag kommer aldrig göra en ironman”.
  25. När 8 km löpning är ett väldigt lätt pass.
  26. Du spenderar mer pengar på träningskläder än på jobbkläder.
  27. När du rengör din cykel oftare än din bil.
  28. Du har många fler par skor i garderoben än din icke-triathlon-intresserade partner.
  29. Dina vänner gråter när de ser filmen Titanic. Du gråter när du ser på Ironman World Championship.
  30. Du måste förklara för dina medarbetare vad ”splits” ”brickor” och ”LSD” betyder.
  31. När någon frågar om din ålder svarar du: 30-34 år.
  32. När folk tycker att du är duktig när du sprungit 25 km och du känner dig förolämpad.
  33. Du köper en ny bil som matchar färgen på din cykel.
  34. Du tycker att en sprint är en träningssession.
  35. Du planerar ditt bröllop så att det inte sker under tävlingssäsongen eller på annat sätt stör din träning.
  36. Dina vänner är extremt avundsjuka på dina brunbrända ben. Tills de upptäcker att brännan slutar vid dina cykelbyxor.
  37. Du tycker att varje dag som lagts på något annat än träning är en bortslösad dag.
  38. Det samma gäller pengar som använts till något annat än tri-grejer.
  39. Du har helt tappat känslan av att känna dig generad av att visa dig mer eller mindre naken inför andra. Utan att fundera klär du glatt av dig till bara underkläderna (oavsett var du råkar befinna dig) om du behöver byta om eller prova kläder. Lika gärna öppnar du dörren och kramar om dina gäster endast iförd kallingar. (Är gästerna oxå triathleter kramar de tillbaka lika obekymrat och glatt)
  40. Man kan alltid bjuda hem triathleter utan att oroa sig för att det eventuellt är stökigt hemma. De vet att man inte hinner städa om man tränar triathlon och har själv alltid våtdräkter på tork i badrummet, cyklarna som behöver byta lindor i vardagsrummet, diskade/odiskade vattenflaskor på diskbänken och hela hallen fylld med cykelskor och joggingskor.
  41. Du har helt slutat köpa vanliga kläder, inredning och annat onödigt till hemmet. Det finns alltid löpartights, simglasögon, anmälningsavgifter till tävlingar eller nya hjul till cykeln som man verkligen behöver lägga pengar på.
  42. En triathlet intalar sig själv (och resten av familjen) att helgen med triathlon-tävlingen helt klart var en familjesemester. Vi käkade ju hotellfrukost ihop.
  43. Du visar gärna och ogenerat sitt senaste skav som nya tri-brallorna orsakat i underlivstrakten för alla som vill (och eventuellt inte vill) se, diskuterar var och hur det är bäst att kissa under loppet (i dräkten, i växlingen eller i vägkanten) och hur man orkade springa vidare efter att ha kräkts på senaste tävlingen.
  44. När du reser bort packar du alltid löpkläder och simglasögon först.
  45. Du har en vattenflaska med dig när du kör din bil.
  46. Du vet exakt hur mycket protein varje energi bar har.
  47. Dina ben är mer välrakade än din flickväns.
  48. Du har allt som behövs i bilen för att simma, cykla eller springa med fem minuters varsel.
  49. Du vet att du är en triathlet när du tar isbad!
  50. Du kan plöja igenom en jättestor tallrik med pannkakor och korv och gå tillbaka för påfyllning med gott samvete.
  51. Du har inget emot att inta spenat i flytande form.
  52. IM inte längre avser ”instant message”.
  53. Du duschar minst två gånger per dag.
  54. Du vet att du är en triathlet när du tror den ultimata formen av tapeter är alla racing nummerlappar.
  55. Du planerar semester runt där din nästa tävling kommer att bli.
  56. Ungefär hälften av tröjor du äger har åtminstone ett dussin logotyper på baksidan.
  57. Du kör minst en tvättmaskin varje vecka med endast träningskläder.
  58. Du vet att du är en triathlet när folk ser din ”140,6” klistermärke på din bil och frågar vad radiostation det är.
  59. Du har glömt hur man dricker ur koppar och glas.
  60. Du vet att du är en triathlet när bilköpet beror på om din cykel får plats i den eller inte.
  61. Och viktigast av allt… En triathlet känns också lätt igen på sin kärlek till sporten, sin fighting spirit och på att han eller hon älskar att diskutera vindar, vågor, snitthastigheter och uppförbackar. Det är ju alltid roligt att bli lite trött.

 

Race days approaching…

Time is flying! First big competition of the year is rapidly approaching. On Saturday it’s time for middle distance triathlon in Borås. It’s not one of my top A priority races of the season, but an important B race non the less. The bike course is going to be a challenge with 1000 m of elevation on the 90 km course. Even though I won’t peak my fitness for the race, I’m really looking forward to the competition since it will be the first real test to see how much I have improved since last year and since I started working with Magnus as a coach. I generally feel like I’ve made huge improvements in both swimming, cykling and running since October last year, but since I’m pretty much basically strained from training and overall feeling do vary from day to day it’s hard to get a really clear picture of how well I’m actually able to perform when in an important race situation.

IM-swimmer

Then, only three weeks after Borås it’s time for this seasons first priority A race – IM 70.3 in Jönköping. One of two big milestones of the season (the second being IM Copenhagen in August). To prep as well as possible for the race we went down to Jönköping this weekend to test the bike course, check out the swim course and transition zones in advance. I must say that the arrangers have done an outstanding job picking the course! It’s absolutely beautiful and the quality of the asphalt is really good throughout. Moreover; basically no sharp turns and even though there are rolling hills and a somewhat tough elevation at the very beginning, it’s no where close to being as hard as I had feared. I think it will be a great opportunity to really test my ability and fitness.

ironman-sweden

This past week and the next two weeks will be hard training weeks with around 15-17 hours training per week. I’m expecting to put in about 200-250 km on the bike, 45-55 km running and around 8 km swimming each week. Then there will be two weeks of peaking before IM 70.3 on July 10. Finally, now’s the start of the two months for which I’ve spent 9 months training, anticipating and looking forward to. I’m so ready to be the best I can possibly be doing what I love so incredibly much! So just BRING IT ON!

IM-swimstart

Älskar triathlon – Älskar mitt liv!

Älskar de härliga simpassen tidig morgon under stjärnhimmel och soluppgång i olympiska poolen på Playitas.

Älskar att dra på våtdräkten och kasta sig ut i havet – att höra vattenbruset i öronen och glömma allt runtomkring.

Älskar de tuffa simintervallerna där man får bita i och segerkänslan när man sätter ALLA starttider.

Älskar att efter en stressig dag få ligga och mata längder, titta ner i kaklet och låta alla bekymmer försvinna.

Älskar att ta ut tempohojen och ge sig ut på öde landsvägar tidiga sommarmorgnar – där det enda som hörs är fågelsång och ljudet från profilhjulen.

Älskar frihetskänslan av att blåsa fram i en synkad cykelklunga med duktiga cyklister och att ensam forsa fram i utförslöporna i över 50 km/h och känna fartvindens sus.

Älskar (till och med) intervallpassen på trainern eftersom jag vet vilken nytta de gör för cykelformen.

Älskar känslan av att spyfärdig avsluta ett FTP test och kunna konstatera att tröskeln höjts ännu ett snäpp.

Älskar distanslöpning på skogsstigar i soluppgång – sommar som vinter.

Älskar att springa i regnet – och känslan när man kommer hem till värmen.

Älskar att tugga mig igenom tuffa intervallpass som man innan trodde var omöjliga – bara för att upptäcka att det går över förväntan.

Äskar att känna hur kroppen svarar på träningen och blir allt starkare.

Älskar den mentala träningen – att få hjärnan att inse att man kan oändligt mycket mer än man tror – och att sedan bevisa för sig själv att man hade rätt.

Älskar förväntningen inför tävling – att reka banan, packa tävlingspåsarna, checka in cykeln och känna spänningen byggas upp.

Älskar att stå på startlinjen i soluppgången tillsammans med flera hundra atleter. Att höra startskottet och kasta sig ut i vattnet.

Älskar att se mållinjen närma sig, veta att man uppnått sitt mål och kunna passera mållinjen till åskådarjubel.

Älskar att njuta av ett väl uppfyllt mål – samtidigt som hjärnan redan börjat visualisera nästa mål och planera hur jag skall ta mig dit.

Älskar hur jag utan problem kan fylla hela dagen med tankar på sporten – och hur bara tanken på triathlon får mig att le och bli glad, oavsett hur dålig min dag har varit i övrigt.

Men mest av allt älskar jag de underbara människor som jag mött genom sporten – den fantastiska gemenskapen, inspirationen och livslånga vänskaper den gett mig. Det allena gör triathlon till det bästa jag vet – och just därför kommer jag vara triathlet så länge jag lever.