Kategoriarkiv: Trainingcamp

Träningshelg med klubben

Denna helgen blev var det dags för höstens träningshelg med 3CT. Som alltid lika roligt att få hänga och träna med ett glatt gäng sköna människor i några dagar. Hela tre simpass med folus på teknik, två löppass, ett yoga pass och en superskön (om än något kuperad och tuff) cykelrunda på dryga 80 km i fantastisk höstsol med fikastopp på LO Multisport i Ljungskile. Och så en trevlig utekväll med bowling och mat. Något matt och trött idag, men fantastiskt skönt att känna att man gör framsteg med både simteknik och cykelformen nu när man inte längre är övertränad! Tack alla för en underbar helg! Som alltid grymt arrangemang!

 

299D0BF5-608B-4E1A-9378-8AB691DB5790E9D40EDE-00E3-45AD-8275-0BB26420A317

Mallis, svensk vårsol och ljus vid horisonten..

Som de flesta nog noterat så har det varit ganska sparsmakat (=total stiltje) när det kommer till inlägg på bloggen de senaste veckorna. Finns flera orsaker till det, men den största är väl egentligen att jag upplevde februari och mars som ganska tunga månader. Jobbet var slitigt – eller ja, i ärlighetens namn hade jobbet varit riktigt slitigt sedan oktober, men det kulminerade liksom efter att man jobbat skiten ur sig på akuten non-stop i 6 månader utan semester. Lär väl inte ha undgått någon som inte legat i koma hur arbetssituationen och belastningen sett ut på alla landets sjukhus det senaste året. Katastrofläge är ju snart bara förnamnet.. Hade en mindre krisreaktion nån gång i februari. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag inte kunde tvinga fram en vårdplats på avdelningen till en dödssjuk 95-årig man som istället fick ligga mitt på akuten i flera timmar. Kände mig så maktlös och totalt utmattad – så illa att jag faktiskt fick stanna hemma en dag från jobbet för jag orkade knappt gå ur sängen. Det hämtade sig väl något sånär efter det – speciellt framåt slutet av mars när jag började jobba på de vanliga vårdavdelningar och kunde se fram emot 3 månader med lugnare arbetssituation. Men det var en varningsklocka som fick mig att inse att så länge situationen ser ut som den gör på våra sjukhus lär jag inte orka arbeta 100% på akuten fram till pension. Det är antingen reducerad arbetstid eller kombinationstjänst som kommer vara alternativen så snart jag är färdig specialist. Oftast brukar träningen vara det som håller humöret uppe och får mig att orka med jobbet, men när det var som värst på jobbet och jag kände att jag helt förlorat kontrollen över min arbetssituation så började det kännas tungt även med att ha träningen styrd av någon annan. Var väl kanske vad man kan förvänta när man tränat för en coach i 1,5 år och inte styrt vare sig arbetstider eller fritid själv på mycket länge. Blir ju på sätt och vis som att man har 2 jobb och oavsett hur roliga man tycker att de jobben är så antar jag att det är naturligt att man blir ”mätt” i perioder. Blev ju inte bättre av att träningsschemat var helt osynkat med vädret så de mycket få dagar som kom med sol och vettigt väder så hade jag allt annat än distanscykling på programmet – den låg som oftast de dagar det hällregnande eller snöade. Summa summarum så kändes allt ganska tradigt ett tag och jag behövde lite ett break från allt ”extra” inklusive bloggande. Men som tur är varar ju inget för evigt..

För sedan kom de första riktiga vårdagarna, det blev lugnare på jobbet, jag tog mig friheter att ändra lite i träningsprogrammet så jag fick köra lite mer efter lust och önskemål, jag fick lite mer kvalitetstid med sambon och sedan var jag på banan igen. Under påskveckan var det dessutom dags för den efterlängtade träningsresan till Mallis. Vi var 12 stycken från klubben som var iväg. Flera var där förra året (eller hade varit där tidigare), men för mig var det första gången.

CIMG1937

Vi hade GRYM tur med vädret och hade strålande sol och värme varenda dag. Såg ett par moln sista dagen, men annars var vädret helt perfekt. Fokus var på cyklingen – fick ihop hela 700 km och nästan 30 h cykling. Dessutom blev det 5 h simning och ett kort löppass.

CIMG1944

CIMG1941

Två av veckans stora höjdpunkter var såklart att få cykla Sa Calobra och Puig Major. Fantastisk upplevelse att kunna köra nästan en halvtimme bara utför. Tuffa stigningar uppför såklart – men vilka fantastiska vyer! Tiden går ju ganska mycket snabbare när man har sådan utsikt än när man sitter på trainern och glor in i väggen under sina intervallpass! 😉

9W2A6781CIMG2024

En av dagarna tog vi också med cyklarna på en buss som körde oss till Andratx norr om Palma. Sedan följde en fantastiskt fin cykeltur längs med norra delen av ön – inkl Puig Major på vägen hem.

CIMG2050

Simningen blev mycket fokus på teknik. Var länge sedan någon kollade på mig när jag simmade (tyvärr) och alla ”välmenande” kommentarer som jag fått av en massa okända människor har dessvärre gjort att jag fokuserat på helt fel saker i bassängen de senaste månaderna och istället tappat en del vad avser vattenläge. Att se sig själv efter filmningen den första dagen på Mallis var väl ingen jätterolig upplevelse om man säger så… Men, med rätt teknikövningar blev utvecklingen under veckan desto bättre och tre dagar senare hade jag bättre vattenläge utan dolme än jag hade med dolme den första dagen – och det var ju till gengäld ganska mycket roligare att se! Nu gäller det bara att fortsätta nöta teknik och tänka teknik på varenda längd man simmar. Inget mer slappande i bassängen – och inget mer lyssnande på råd från folk som inte känner mig och som jag vet vet vad de pratar om!

Kom hem igen med en frisk och hel kropp – och framförallt välmående i själen och i ett fantastiskt humör efter en vecka med sol, underbart sällskap och total kontroll över min egen tid. Var precis vad jag behövde! Och någon vecka efter hemkomst började ju vårvärmen komma även här hemma. Långsamt, men ändå… Denna veckan har bjudit på både premiär på tempohojen och premiär med kortbyxor på cykeln i Sverige. Har fått chansen att verkligen testa min nya sittposition på tempon och min nya tempohjälm. Sitter SÅ mycket bättre på cykeln nu, och även om positionen är mycket mer aggressiv (har sänkt styret med typ 10 cm minst – fick ta till en ställbar styrstam som jag satt på -60 grader då det inte fanns utrymme att sänka mer framtill) så får jag mindre ont i nacken nu än tidigare. Orkar också ligga i tempoposition i +4 h utan att vara ur mer än enstaka gånger, så borde inte bli ett problem på tävlingen. Hjälmen känns också fantastiskt bra. Välventilerad för att vara en tempohjälm, perfekt passform, lätt att få på sig, väldigt bra akustik tack vare det stora visiret, bra synskärpa i visiret och visiret sitter där det skall även om man drar i det (starka magneter med andra ord). Skall bara vänja mig vid att jag INTE kan klia mig i panna osv med hjämen på.. Vet inte hur många gånger jag försökte på den första rundan och upptäckte att jag ju hade ett stort visir som satt i vägen..

CIMG2127**CIMG2112*

De bilderna får avsluta dagens inlägg. Cykling på tempocykel i hög fart i vårsol och på fina landsvägar tillsammans med den man älskar mest. Livet när det är som bäst helt enkelt!

Playitas – igen!

Hmmm, inser att jag varit ruskigt usel på att uppdatera bloggen sedan januari. Ber om ursäkt för detta! Känns ofta inte som att jag har så mycket att berätta så länge livet rullar på som vanligt. Tiden går i princip till att jobba, träna, äta och sova – och att däremellan klämma in lite kvalitetstid med sambon och familjen. Inget fel med det – det är precis så jag vill att livet skall vara – men tänker nog ofta att det är tveksamt om det intresserar någon annan..

Nåväl, tiden flyger iväg och jag har precis kommit hem efter årets andra träningsvecka på Playitas med svenska triathlonförbundet. Tredje resan nu och trots att jag varje gång tror att det inte kan bli bättre överträffas mina förväntningar på nytt! Man är så sjukt bortskämd helt enkelt! Underbara ledare och deltagare, fantastiskt träningsklimat, god mat och outsinlig glädje och gemenskap. Att sedan märka hur formen förbättras med stormsteg gör knappast upplevelsen sämre! Veckan flög förbi som vanligt och denna gången kändes det ännu mer vemodigt att åka hem än i januari eftersom att jag nu inte vet när jag skall tillbaka nästa gång (gissar dock att jag får svårt att låta bli att boka en ny resa till nästa år)..

Precis som i januari var vädret helt fantastiskt – sol, lätt till måttlig vind och ca 20-22 grader i skuggan varje dag. Vi hade tur – veckan innan hade bjudit på hårda vindar och betydligt kyligare väder för de som var nere och tränade då.

2016-04-11 19.14.00

Vi anlände till Playitas måndag eftermiddag efter ännu en seg flygresa. Kan bara nyktert konstatera att flygresor är rena döden…. Har gjort fler resor med flyg än vad jag skulle vilja. Å andra sidan står man ut med nästan vad som helst när man får komma iväg på träningsresa. Efter incheckning och lite shopping för att fylla på kylskåpet var det en timmes simning där vi bekantade oss med våra simcoacher för veckan. Skönt att återigen få hoppa ner i den olympiska poolen och simma ute i 50m bassängen istället för en kvav simhall och 25 m bana. Efter simningen var det gemensam middag och sedan välkomstmöte innan jag tror de flesta av oss kröp i säng efter en lång resdag.
Tisdagen började med morgonsim kl 06:30. Helt fantastisk känsla att lite småfrusen krypa ner i en uppvärmd pool under stjärnhimlen som byts ut till en fantastisk soluppgång! Mycket fokus på teknik på alla bassängpassen. Upplevde att det verkligen ”lossnade” teknikmässigt under passet. Fick till både rotation, synkad benspark och bra armtag. Kul!

Efter simningen tankades det energi på den gigantiska frukostbuffén innan det var dags att hämta ut hyrcykeln och sticka iväg på första cykelpasset. 80 km bergscykling på Betancuriarundan med tre rejäla stigningar – den brantaste med över 11% lutning i starten. Innan resan hade jag satt som mål att cykla åtminstone en runda med den erfarna gruppen. Hakade på redan dag ett – det blev jag och åtta grymt starka killar som drog iväg. Fantastiskt roligt att köra med riktigt duktiga och erfarna cyklister! Man märker hur mycket lättare det är att cykla i en klunga där alla vet vad de gör och man kan lita på dina medcyklister. Glädjande nog hängde jag faktiskt med bra trots tempot. På hemvägen blåste vi på i 45-55 km/h en stor del av vägen. Att få ligga i en riktigt tät och fin klunga på fina vägar i strålande sol och den hastigheten ger lyckorus utöver det vanliga! Kände mig inte ens särskilt sliten när vi kom tillbaka efter strax över 3 h cykling utan stack ut på 50 min brick-löpning med Jesper och Peter. Trevligt med sällskap i värmen och bra avslutning på första träningsdagen!

Onsdagen startade lugnt med lite sovmorgon och frukost. Sedan blev det en timmes distans i OW. Härligt att få byta bassängen mot havet! Efter lunch blev det tempocykling – återigen med den erfarna gruppen. 75 km inkl 4×8 km tempo på ca 95% av FTP. Höll mig till planen och körde jämnt och bra hela vägen. Kändes doch att man var något energitom när man kom hem – 10 min brick-löpning var vad benen orkade och sedan stod kvällen på mat, tjöt och vila.

2016-04-14 18.04.37

Torsdagen var planerat som lite lugnare. Skulle egentligen kört en timmes löpning själv på förmiddagen men blev övertalad att ställa upp i träningstävlingen. Alltid bra att träna växlingar i tävlingssituation. Supersprintdistans med 420 m simning, ca 8,5 km cykel och 2,5 km löpning. Gick riktigt fint. Tappade lite på de snabbaste killarna och tjejerna på simningen men hämtade in iaf tre i växlingen. Cyklingen gick fint, bara omcyklad av en av grabbarna. Löpningen gick av bara farten och förutom två av ledarna som var med gick jag i mål som första tjej. De fem duktigaste grabbarna kunde jag dock inte heller rå på. På eftermiddagen körde jag ett eget simpass i bassängen. Blev dock ett rätt lugnt 90 min pass med 3,3 km simmat. Kändes att kroppen växlade ner lite. Lyckades dock få en rejäl solbränna på ryggen efter 1,5 h i bassängen. Haha!

Fredag var det då dags för den stora cykelrundan till Corralejo. Hade bestämt att jag skulle fortsätta cykla med den erfarna gruppen. Blev lite tveksam först när ett par av killarna valde att gå mer till mellangruppen då de inte ville cykla över bergen upp, men höll mig till planen. Sagt och gjort – det blev jag och sex glada grabbar som drog iväg mot bergen. Strålande sol och vindstilla var det. Bergsrundan är lite längre så vi körde 90 km upp och 1200 höjdmeter på 3:25. Samtliga killar i gruppen har lång cykelvana och duktiga som sjutton – ett sant privilegie att få cykla med dem – för att inte tala om att de är ett supertrevligt sällskap! Vi hade en fantastisk gruppdynamik och körde superfint ihop. Hade inga problem att hänga med och kände mig inte sliten alls. Fick massa beröm beröm av Jesper vid lunchen för min cykling vilket var enormt roligt! Inte mycket som slår berömmande ord från dem som är riktat erfarna och som man ser som sina inspirationskällor. Hamburgaren och colan till lunch satt också fint! Däremot var vi många som önskade att gatumusikanterna utanför restaurangen skulle ta siesta medan vi åt… Hemvägen på 85 km, 600 höjdmeter och 3:10 h blev däremot tuffare. Ytterligare 7 killar som kört på platten upp ville med oss hem. Blev ryckigt i klungan som nu var rätt stor. Snabba accelerationer följt av inbromsningar. Dessutom motvind. De första 40 km blev mer eller mindre intervallträning för mig med ryck över tröskel följt av inbromsningar. De andra fick också slita hårt, men eftersom jag var lättaste cyklisten hade jag det tufft pga vind och ryck som gjorde att jag hela tiden hamnade över tröskel. Fick träna pannbenet en del där. Mitt fokus blev att hålla humöret uppe, trampa på, få i mig mat och dryck, köra så stabilt och stadigt som möjligt och att inte tvivla på mig själv. Det gick ändå riktigt bra. Lyckades avsluta starkt och hade några grymma killar (Thomas, Lars, Calle och Mattias) som såg till att ge mig stabila ryggar/bakhjul att ligga på. Inte illa att cykla nästan 18 mil och 1800 höjdmeter på 6,5 h med 6-13 grabbar! Rätt stolt över mig själv måste jag erkänna.. Att gruppens 4-5 bästa cyklister dessutom tycker att man är en bra cyklist och klungkörare känns grymt roligt!

2016-04-16 10.37.46

Lördagen valde jag att skippa växlingsträningen och istället stack jag och Mattias ut på en spontan cykelrunda på 75 km ner längs öns sydkust. Lite blåsigt och lite tungt i benen efter långrundan dagen innan, men ack så skönt att trappa ut benen i riktigt trevligt sällskap!

Sista riktiga träningsdagen erbjöds möjligheten för att köra en Big Training Day – alla distanser på en halv IM under dagen. Kunde såklart inte tacka nej till den utmaningen! Startade dagen med 1900 m distanssimning i bassängen. Kändes lugnt och stabilt, kom in på 41 min. Efter frukost cykling – knappa 90 km på Challenge Fuerteventura rundan inkl 1200 höjdmeter. Avslutade med brick-löpning på 21 km i stekande sol där jag körde en fin negativ split med andra halvan 9 min snabbare än första och ett kilometertempo på 20-25 sekunder snabbare än förväntad race pace på IM. Kändes bra i kroppen – inga smärtor eller skavanker och inte utmattad. Däremot enormt vemodigt att känna att veckan var på väg mot ett slut. Tror aldrig jag har längtat hem så lite som efter denna resa. Vi fick i alla fall en riktig trevlig sista kväll med stjärnklar himmel och mycket tjöt och skratt.

Efter en sista långfrukost måndag morgon var det dags för hemresan. Behöver knappast sägas att jag är grymt nöjd med veckan! Känner verkligen att jag svarat bra på vinterns träning – trailerpassen har gjort susen för cykelformen! Kul också att jag kan märka så stor skillnad på cyklingen bara från januari till nu. Bådar gott med tanke på att det fortfarande är 4 månader till IM. Veckorna på Playitas fortsätter att överträffa mina förväntningar – de blir roligare och roligare för varje gång jag kommer dit. Dels såklart för att man märker att formen blir bättre – men inte minst också för att man får lov att återse alla ledare och återkommande deltagare, samtidigt som man får träffa ännu fler fantastiska och inspirerande människor! Det finns nog inte mycket som skapar en så bra grund för vänskap som att sitta och nöta landsväg sida vid sida på cykel under närmare 20 timmar på en vecka! Som alltid vill jag passa på att ge en stor eloge till alla ledare från Svenska Triathlonförbundet! Liksom tidigare veckor lyckas de se alla oss deltagare som de individer vi är och hitta precis rätt nivå att pusha och motivera dem på det sätt de behöver så att man verkligen lär sig mycket och utvecklas även om man är i en stor grupp där alla har olika erfarenheter och ligger på olika nivå vad gäller form och träningsbakgrund. Har inte annat än positiva saker att säga om ledarna – de är helt fantastiska!

2016-04-17 20.22.35

Stort tack: Ola Silvdahl, Jesper Svensson, Christopher Bernestå, Ann Josefson, LindaKatarina Ek, Maria Larsson, Marie Carlsson och Malin Cederberg! Nu är det tillbaka till träning på hemmaplan, men jag kommer helt klart boka in mig på minst ett par veckor med gänget på Playitas igen nästa vår. Hoppas att återse många välkända ansikten då!

Som sagt, vemodigt att ge sig av igen, men återvänder hem till Sverige med en kropp som fortfarande känns pigg och fräsch, massor med härliga cykelupplevelser och fantastiska möten med underbara och inspirerande människor i bagageget. Hoppas starkt på att få cykla med några av grabbarna igen nästa år för det var verkligen enormt roligt! Lyckades också uppfylla mina förväntningar och mål med veckan med råge – dvs ha ännu roligare än sist, köra tuffare än i januari och cykla minst ett cykelpass (blev ju alla fyra) med erfarna cykelgruppen. Summerar veckan efter hemkomst med knappa 29 timmars träning: 51 mil (19 timmar och 6000 höjdmeter) på cykeln, 11,5 km simning (5,5 timmar), 36 km löpning (3,5 timmar) och en träningstävling. Nu blir det några dagars vila innan sista rycket inför tävlingssäsongen drar igång. Skall bli så grymt roligt att se hur det går på tävlingarna i sommar – och att få följa alla nya vänner från Playitas på deras utmaningar! Kan bara konstatera att jag älskar mitt liv – det enda man skulle kunna önska var att man fick syssla med detta på heltid. Det finns helt enkelt inte något bättre än triathlon och de människor och upplevelser man möter genom sporten!

Playitas

Helt ofattbart vad fort tiden går när man har riktigt roligt! Veckan på Playitas flög förbi och jag hade gärna stannat kvar i värmen en vecka till istället för att bege mig hem till snö, 10 minusgrader och heltidsjobb. Sol, semester, träning och buffémåltider är liksom bara trevligare. Det kändes i alla fall lättare att åka hem med vetskapen om att jag skall tillbaka igen om tre månader.

Veckan gick över all förväntan och även om jag inte trodde att jag kunde ha roligare än jag hade med triathlonförbundet i april förra året så blev denna veckan faktiskt ännu bättre. Mycket för att formen var bättre, sällskapet minst lika bra (20 fantastiska deltagare som man verkligen hinner lära känna på en vecka med mycket snack både under cykelturer och middagar) och att man denna gången kände de flesta tränarna på förhand. Precis som tidigare vecka var vädret också helt fantastiskt – sol, lätt vind och ca 20-22 grader i skuggan varje dag.

Vi anlände till Playitas måndag eftermiddag efter en seg flygresa på 5:30. Underbart att mötas av sol och +20 grader efter att ha lämnat ett mörkt och slaskigt Sverige. Efter incheckning var det en timmes simning där vi bekantade oss med våra simcoacher för veckan (Torbjörn Wolffram, Linnea Holmertz och Maria Larsson stod för det mesta av simträningen). Skönt att hoppa ner i den olympiska poolen och simma ute i 50m bassängen igen! Efter simningen var det gemensam middag och sedan välkomstmöte innan jag tror de flesta av oss kröp i säng efter en lång resdag.


Tisdagen började med morgonsim kl 06:30. Helt fantastisk känsla att lite småfrusen krypa ner i en uppvärmd pool under stjärnhimlen som den sista kvarten byts ut till en fantastisk soluppgång! Mycket fokus på teknik på alla bassängpassen. Riktig lyx att få så mycket feedback från uppmärksamma tränare. Vet ju vad jag behöver jobba på i vattnet (rotera kroppen mer, få ner huvudet lite till och synka bensparken bättre), men riktigt roligt att höra att mina armbågar blivit bättre och att jag inte lägger i hela underarmen i vattnet längre.

Efter simningen laddade vi med en gigantisk frukostbuffé (maten på Playitas är verkligen fantastiskt – finns hur mycket mat som helst både till middag och frukost. Tur det för man är hungrig som en varg hela veckan pga all träning) var det dags att hämta ut hyrcykeln och sticka iväg på första cykelpasset – 80 km bergscykling. Tre rejäla stigningar – den brantaste på 11% lutning och den längsta ca 3 km lång. Förra året när jag var på Playitas var jag en rätt usel cyklist, vilket betydde att cykelrundorna var mer eller mindre tortyr. Orkade inte hänga med ordentligt i utvecklingsgruppen och fick ofta ta emot en hjälpande hand (tack Ola Silvdahl säger jag bara) i ryggen när vi skulle upp för bergen. Denna gången var det inga problem alls! Insåg att jag har utvecklats enormt mycket på cykeln de senaste – ett trevligt kvitto på att träningen går framåt. Tror inte minst att jag kan tacka Magnus coaching och intervallträningen de sista 4 månaderna för det!

Direkt efter cyklingen var det löpning på programmet. Fick ihop 12 km innan middagen. Terrängen är bra mycket mer kuperad än man är van vid och dessutom märktes det att kroppen skulle vänja sig vid rejält mycket högre temperaturer, så tempot gick väl inte direkt att jämföra med det man håller på hemmaplan. Å andra sidan springer jag inte heller jätteofta efter 5 timmars träning heller…

Onsdagen startade med 6 km morgonjogg i soluppgången. Efter frukost var det dags för simträning igen. Denna gång OW vilket ju var ett par månader sedan. Hur härligt som helst att få kasta sig ut i havet igen. Vi övade en del teknik som bojrundning, navigering och annat matnyttigt som kan användas i tävlingssituationer. Men allra bäst var att simma i vågorna och kolla på alla fina fiskar. Blev alldeles distraherad.

På eftermiddagen var det dags för cykelpass nr 2. Ännu en bergsrunda på 85 km. Här kom backarna som jag verkligen kämpade med förra året! Längst stigningen var på ca 5 km gick lätt som en plätt denna gången! Först upp och orkade till och med spurta sista biten. Sedan loopa ner nån km tillsammans med tre andra för att samla ihop gruppen och så upp igen. Kände mig inte ens trött. Så grymt härlig känsla! Var helt klart den bästa cykelupplevelse jag haft hittills!

Torsdagen blev en lite lugnare dag efter att ha tränat 13 timmar på 48 timmar innan. En timmes simning, samt växlingsträning betydde en ledig eftermiddag med en bra bok och lite nedvarvning, egentid och plats för reflektion. Återigen fantastisk coachning från bassängkanten vid simträningen. Man kan ju bara önska att man hade en coach som kunde stå vid sidan av bassängen varenda gång man skulle simma. En av fördelarna med triathlonförbundets veckor på Playitas är just att det är så många tränare med. Ofta var vi ca 15 som simmade och minst 3 tränare. Ren lyx!

Därmed var man också redo för fredagens utmaning som innebar 16 mils cykling upp till öns norra del och tillbaka med lunchstopp i Corralejo. En riktigt härlig runda i fantastiskt trevligt sällskap.

Lördagen startade sedan tidigt med träningstävling på supersprintdistans. Ganska många som stod över tävlingen, men vi var iaf 10 stycken på startlinjen. Tog mig in som nr 5 (10 meter bakom fyran) vilket jag var nöjd med allt taget i betraktning. Alltid bra träning att öva växlingar i stressiga situationer – även om det inte är ”riktig tävling”.

Resten av lördagen ägnades åt styrketräning, mer OW simning samt lite nedvarvning. Söndagen blev det återigen bassängträning på förmiddagen och sedan sista cykelpasset under eftermiddagen. Tempocykling med 4×8 km tempointervaller samt 20 km dit och hem i grupp. Körde inte helt slut på mig själv utan ville vara säker på att komma hem med det fina självförtroende jag fått på cykeln under veckan. Hade nog kunnat pressa mer, men det kan jag alltid göra när jag kommer tillbaka igen i april.

Sista kvällen blev det avskedsmöte där vi alla fick reflektera över veckan, tala om ifall vi uppnått det som vi lyft fram på välkomstmötet som vi önskade att få med från veckan och lämna feedback till ledarna. Behöver knappast säga att vi alla var grymt nöjda med veckan. Alla hade blivit utmanade på sin nivå och utvecklats och lärt sig massor. Upplever verkligen att ledarna är så himla duktiga på att se alla deltagare som de individer de är och hitta precis rätt nivå att pusha och motivera dem på det sätt de behöver så att man verkligen lär sig mycket och utvecklas även om man är i en stor grupp där alla har olika erfarenheter och ligger på olika nivå vad gäller form och träningsbakgrund. Har inte annat än positiva saker att säga om ledarna – de är helt fantastiska! Stort tack till de allihop: Ola Silvdahl, Clas Björling, Lars Rosencrantz, Ann Josefson, Oscar Ek, Linnea Holmertz, Maria Larsson och Torbjörn Wolffram! Kan varmt rekommendera att åka med på Triathlonförbundets träningsveckor om man är sugen på riktigt bra träning i fantastisk miljö och bra sällskap!

Sista morgonen avslutade jag med morgonlöpning. En mil i soluppgången innan frukost och packning. Vemodigt att ge sig av igen, men summerade veckan med 29 timmars träning och en kropp som fortfarande kändes pigg och fräsch. 41 mil (17 timmar) på cykeln, 10 km simning (6 timmar), 33 km löpning (3,5 timmar) och två timmars styrketräning. Dessutom massor med minnen för livet och många nya bekantskaper som jag kommer hålla kontakten med framöver. En riktigt härligg och effektiv vecka med andra ord. Blir ruskigt skoj att åka tillbaka om tre månader och se vad man lyckats göra med formen på hemmaplan i mellantiden. Målet för nästa vecka blir att köra lite tuffare, lite längre och att köra minst ett cykelpass med den erfarna cykelgruppen.

 

Höstmörker

Känner att det blivit lite dåligt med uppdatering på bloggen de sista veckorna. Får försöka bättra mig! Har haft svårt att hitta tiden bara. Finns säkert de som känner igen sig.. Men här kommer i alla fall en kortare uppdatering på träningen den sista månaden.

Sista veckan i oktober avslutades med träningshelg med 3CT vilket var riktigt roligt – för att inte tala om intensivt! Helgen började fredag eftermiddag med MAF-test och löpning (Läs mer om MAF-test här), vilket jag ock inte kunde utföra som planerat då foten fortsatt krånglade, efterföljt av simning i 1,5 timmar. På lördagen var vi ute och cyklade i 3 timmar på förmiddagen och sedan blev det lite föreläsning om filmteknik, 2 timmars simning och till sist utekväll med mat och gött prat. Söndagen avslutades med simning och löpning på söndagen. Med resten av veckans träning kom jag upp på hela 16,5 timmars träning den veckan – inte illa! Roligast var helt klart cykelpasset utomhus då jag fick chansen att testa mina nya effektpedaler ute för första gången. Dessutom var fantastiskt skönt att cykla ute för första gången på ett par veckor igen i ett gött gäng med fint väder. Slår ju lätt >2 timmars distanspass på trainern iaf…

Första veckan i november blev även den intensiv då den avslutades med en grymt bra träningshelg med coachen Magnus Johansson på hans simläger med övernattning på Norrqvarn utanför Mariestad och simning i Töreboda simhall. Riktigt kul att äntligen träffa Magnus och lära känna honom lite bättre. Känns fortsatt definitivt som att jag gjort rätt val av coach.   Dessutom väldigt nyttigt med en intensiv simhelg där det var stort fokus på teknik och man fick riktigt mycket feedback på det man gjorde. Mentalt var jag dock helt slut efter helgen då det fanns detaljer att jobba på i stort sett på alla aspekter av simtekniken. Inte så att tekniken var katastrofal (enligt vad Magnus sa iaf), men den kan ju alltid förbättras. Dessutom blir det som bekant alltid så att olika tränare ger olika tips så med ännu en tränare blev det en del nytt. Men nu kommer jag försöka hålla mig till det Magnus försökt lära mig eftersom han kommer att vara min coach under den närmaste framtiden. Känner att jag måste försöka sålla bland andra tips och råd och hålla en konsekvent linje, annars blir det för rörigt. Hoppas jag har möjlighet att åka på fler av Magnus läger under 2016 för att få lite kontuitet i simcoachningen. Insåg när jag kom hem från simhelgen att jag faktiskt simtränat 13 timmar på 14 dagar – ca 8500-9000 m per vecka (+vattelöpning)! Kanske inte så konstigt att jag började bli lite mätt på simning och klor!! Schysst av Magnus att ge mig hela två dagars simvila innan det var dags för nästa pass…

Simläger med Magnus Johansson

Simläger med Magnus Johansson i Töreboda simhall

De sista två veckorna har det varit lite lugnare på träningsfronten. Däremot har jag varit enormt trött. Mest sannolikt beror det väl på de senaste veckornas intensiva tränande och att det varit mycket på jobbet (det nya jobbet på akuten ger definitivt mindre tid till att bara slacka och vara inaktiv under arbetstid) – sannolikt i kombination med att höstmörkret slagit till på allvar. Var kompledig förra veckan så även om det blev en del träning fanns det tid över till annat, men jag var så trött att det inte blev mycket gjort. Insåg när jag tänkte efter att jag inte haft en enda helledig dag på hemmaplan på över 5 veckor. I kombination med att jag lagt om mitt liv ganska rejält de sista månaderna är det kanske inte så konstigt att jag var trött. Det var liksom bara att acceptera faktum och gilla läget. Man kan inte vara på topp jämnt.  Försökte vila så mycket som möjligt och kände mig bättre mot slutet av veckan – alltså lagom till att man skulle börja jobba igen…

nature-mist-road

Tycker ändå att träningen rullar på bra. Är jättenöjd med träningsplanerna från Magnus. Känner verkligen att jag gjort framsteg i bassängen de sista månaderna med all simning som blivit av nu när foten varit kass. Även på cykeln går det framåt nu när jag tvingas köra mer strukturerat och får med intervallpassen som jag tidigare skippat helt (behöver ingen uppläxning – har hela tiden vetat att de behövs…). Cyklingen är dock fortsatt helt klart min svaga gren. Cykelmusklerna behöver byggas upp rejält. Syrar till totalt under intervallpassen så snart intervallerna överstiger 8 min och ligger >105% av FTP. Till min stora glädje verkar min fot i alla fall ha återhämtat sig helt igen efter min lilla ruptur/blödning i plantarsenan. Sprang 25 km förra veckan och längsta passet på 8 veckor med en timme igår i hyggligt tempo utan att känna av foten. Så himla skönt att springa ordentligt igen! Har verkligen saknat det! Det är ju liksom den grenen där jag känner att llt är lätt och bara flyter på av sig själv. Oavsett väder med regn, mörker och kyla så är det dessutom alltid roligare att springa ute än att träna inomhus. Även ett löppass i hällande regn slår ett cykelpass på trainern om du frågar mig.

Annars tycker jag att tiden flyger iväg. Snart första advent och sedan är det inte långt till julledighet. Längtar! Blir kul att komma in i det nya året också – framförallt eftersom jag har en vecka på Playitas att se fram emot i början av januari. Skall bli underbart med en veckas sol och ostörd träning med ett glatt gäng. Total motivationsboost i vintermörkret.

Blir riktigt nice att byta svenskt vintermörker mot detta om några veckor..