Etikettarkiv: Race Report

Race Report – Ironman 70.3 Jönköping (english)

Since last October when I started training with Magnus Johansson as coach, I have been looking forward to the priority A races of the season. To finally get a receipt for all the work we put in. All planning and follow-up from Magnus side – and over 400 hours of training on my part. The competition in Borås June 18 was indeed really good, but I was not well rested and that does, after all, make a big difference. Imagine my disappointment when I got sick just two weeks prior to Ironman 70.3 Jönköping! Woke up on Midsummer Eve (and my birthday just to make it even worse) with a sore throat. Did however still manage a 4-hour distance workouts on the bike on Saturday (thanks to my boyfriend who went along for moral support and providing a wheel to draft on), but then the worst cold broke out – and continued. It just refused to get better! So frustrated! Only after 10 days I realized that it probably passed into sinusitis (that I as a doctor can not even diagnose myself but just go around and tell myself to stop whining and complaining … Oh my God!). Started treatment with both antibiotics and cortisone spray. Only then did I start to get better, but not fast by any means. The whole peaking period came to naught, and preparation for the second biggest race of the season was downright crap both regarding form and especially mental state. Was hesitant if I could start right up to race day morning. At the same time I knew damn well that it would take a lot to force me to abandon this year’s second most important competition!

The day before the race (Saturday) we drove to Jönköping. Got registered, tried out part of the swim course (despite everything the swim felt ok, even though I had hardly swum in two weeks time), checked into the hotel and checked in bikes and race bags in the transition area. The rest of the day was spend hanging around town, checking out the transition areas (including the enormously long run between swim exit and T1 – over 500m !!), and spending some money in the expo. I went to bed early to try to get as much rest as possible for the body before the race.


I really love the atmosphere at Ironman competitions! It’s a very special feeling because it is so large and involves so many athletes. Everywhere you see people on awesome bikes and in workout clothes. And everywhere you can feel the anticipation in the air. One can not help but be inspired! The races are certainly expensive, but considering how well organized the events are, it’s worth every penny in my opinion! When you have spend so much time training and preparing, it’s nice to come to a competition where you know that everything in the organization around it works like a clock!

Race day came with overcast weather, but no rain and light winds. After breakfast we took off down to the transition area. Checked the bike and transition bags. Got time to hang around with club mates for a while as well. Awesome that there were so many 3CT: ers who lined up! Then on with the wetsuit and trudge down to swim start and swim warm up. The warm up was in the canal next to the lake and was held quite early (8-8: 30 am) which meant that you then had to stand around and get somewhat cold for over 30 minutes waiting for the start. There were many thoughts in my head during that half hour … That I would start, I had definitely decided. However, I had to stand on the starting line without any sensible plan for how I would race. I certainly had like five potential plans in my head, but I knew I would have to revise mu plan regularly based on how my body felt. The plan was to at least start out swimming in a rather calm pace, trying to find my own place in the water and get into a rhythm that felt comfortable. Self seeding caused me some problems. Swam really good in Borås, but was unsure how much the disease had ruined my shape. Swimming is definitely perishable and it’s been really bad with swimming the last 2 weeks. Seeding groups went with 2 min intervals for the rolling start (4 athletes were released into the water with 5 sec intervals). After much wavering I ended up in the starting group for 32 minutes estimated swim time. Did not want to be a cowards and hoped that I would find some feet of a slightly stronger swimmers who might be able to pull up my speed a little. Then it was time for the national anthem and the start of the pros. Then I felt almost a little teary-eyed. After the recent weeks tensions tearing me between hope and despair, I was so incredibly happy and grateful that I got to stand on the starting line and experience yet another Ironman Competition. There are not many experiences in my life that beats the moments just before the start when you stand among 2000 athletes at sunrise, waiting to throw yourself into the water! Then it was finally time to start. The swim was a one-loop 1930 m course in Munksjön in central Jönköping. Extremely easy to navigate – straight up and straight back. Felt nice not having to think about that at least! Turned out quickly that I of course had been far too optimistic with seeding. Was overtaken by everyone and found no feet to draft on – not a good start for the confidence! The swimming felt tough and slow (but on the other hand, I always lose track of time completely when I swim in races so it is difficult to determine how fast it is really). At least got plenty of space and didn’t have to combat with other swimmers in the water. Nice with rolling start rather than the total chaos at the mass starts! Came out of the water and started on the somewhat long run toward T1. Paused my clock as soon as I got the wetsuit down and saw that it was on 38 minutes (official time 37:38). Felt absolutely catastrophically bad compared to my swimming in Boras on 31 minutes.


The run to the T1 still felt ok, even though the pulse was too high. Noticed that the body was not feeling great. In the transition area and quickly found my bag on the rack. Sacrificed 30 seconds to take on an extra sweater for the cycling to make sure I didn’t get too cold (that would have felt enormously stupid after being sick for two weeks). Turned out to be a wise choice as it wasn’t very warm in the air. Out to the bike and off to cycle start. Time in T1 6:04.

Got up on the bike and started the clock and cycle computer. Discovered immediately that there was something wrong with power pedals. A little light stress and panic. Did not get the power meter to register over 100 watts. Realized that I had to race purely on feeling rather than to have a guideline to go by. Rode for a few kilometers and it felt as if the meter showed about half of the watts I really crank so I decide to still glance at the power meter and try to be at half of the value I planned from the start (turned out later to be absolutely correct since the power meter only registered one pedal value). Kept cycling and realize after a few minutes that I also have huge problem with my gears. Specifically, the three lightest gears on each sprocket jumps back and forth and are completely unusable. One of today’s biggest lessons was quite clear: ”make sure to cycle through all of the equipment and gears on the bike the day before the race” … The first 10 km of cycling is basically just up hill. The body felt like crap and I tried to take it easy while everyone else are just driving past. After about 10 km it levels out but the whole track is actually quite hilly (> 600 meters of altitude) so it’s never flat really. A lot of drafting at the start among the cyclists. I try to run a fair race and keep 12 m gap according to the rules. Difficult to overtake when others are not following the rules and refuse to fall back once you have passed their front wheel. Got somewhat annoyed. However; good presence of race marshalls on the course! The body continued to feel bad. Tried to get in as much energy in as possible with the result that I started to get a stomach ache after about 45 minutes. At 20 km I averaged just about 26 km / h. I feel tremendously discouraged and began to strongly consider if I should not break after all. Is it worth it, I wondered? Had to dig deep mentally to come to the conclusion that: ”Yes, it is absolutely worth it, because I know that this is what I love to do more than just about everything else when it comes down to it.” We then turn into tailwind and the tempo slowly increases along with my belief in myself. The body also begins to feel better. The next 45 km bike I do a really damn good cycling considering the circumstances and average almost 34 km / h over 40 km. Last 20-25 km was with head / crosswind. Expected the speed to decrease significantly, but it didn’t. Succeeded to continued to keep an average around 31 km / h in total. Got good cheering from Jesper Svensson, who I rode with at Playitas when we pass each other a few times, which warmed my heart. Realized that I really enjoyed the bike after the first 20 km. Never had a race where the bike part felt so good – and then I’m still not healthy. At 85 km I was overtaken by a guy in M30-34 class that turns his head just as he passes and shouts ”damn you’re fast!”. Heard that he really meant his words, and was so happy! Imagine what such comments do! Rolled in towards T2 and jumped off the bike. Cycle 2:55:03 – average speed of 30.85 km / h. Clearly the best cycling I have done in a race so far!

My legs felt enormously fresher than after cycling in Borås. Fast switch in T2 at 1:34 and out on the run. Felt right away that I had a heavy feeling in my chest. Realized that this was going to get really, really tough. Decided to try to stay at a 5 min/km pace and see how it goes. Really wanted to do a faster run than in Borås. Got lots of energy from being cheered on by team mates and friends both on and of the course. Fantastic crowd support along the entire path. Awesome that so many people come out to cheer and support! My egs feel ok, but I can’t get rid of the heavy feeling in the chest. Can feel that the heart is strained and the pulse is high. Maybe not higher than expected, but as soon as it is over a certain level, it feels as if I loose all strength in my legs. Get a little worried but at the same time, I start to realize that maybe, maybe I can finish in under 5:30 which was really my goal before I got sick (actually, I had a dream about 5:15, but given that it is a slow bike course and an enormously long T1 I knew it was pretty unrealistic), and decide that this is just not a time to give up! When I passed the 11 km it feels slightly better. Just knowing that you only have about 50 minutes left does a lot. Decide to increase my speed a little at 15 km. It still feels quite ok. Kept the speed up to 19.5 kilometers and then increased a little further. Manage to stay at that speed all the way across the finish line. Time of run of 1:44:20 – average speed 4: 59 / km (about 4 minutes faster total time than in Borås). Crossing the finish line really, really satisfied at the time 5:24:38, giving me a 9th place in my AG (less than 2 minutes after 7th grade) of a total of 53 entries.


Felt pretty bad the first fifteen minutes after the finish. Dizziness and double vision. Eases after a bit of food and drink. (Probably sodium deficiency and dehydration). Ate the most delicious burgers I’ve had in a very long time! Food really never tastes as good as it does after a long distance race! 😉 Got my medal and my finisher shirt and then met up with the others from the club. Everyone produced amazing results. Can not say enough times that all my club mates are awesome athletes! No wonder I sometimes feel worse than I am when I have them as reference material! By far, the most impressive performance was made by Robert Kallin, who did his first race on this distance and came in as No. 14 – after 13 professionals and rode with an average speed of 40 km / h!! That guy will definitely big a big name in triathlon in a very near future!!


For my part I was most pleased to go home without the feeling of disappointment that I thought I would have. When I reflect on the race day after I realize that it probably was both stupid and dangerous to expose myself to the strain when I wasn’t in good shape, and that I’m grateful that my body held together. In my world, it was still worth it though – both because I really love what I do and because this contest gave me incredibly much insight into my own mental and physical strength. This time I really had to challenge my limits and thus realized what I can actually achieve. It will undoubtedly help me in the future and contribute to even better performances. As to the swim it was admittedly not fantastic, but in retrospect I realize that it was not as bad as I first thought. The swim course in Borås was about 150m short (about 1750m) and according to my watch I swam 2150m yesterday. If true, it was at least 300m longer swimming, which explains a large part of the time difference. The cycle time at 2:55 on such a slow and hilly course, I can not be anything but pleased with. As for the run, I know I can run even faster. But with two weeks of cold and sinus infections in the body, running four minutes better than the last race is still clearly a pretty good performance. After this contest my goal of 11 hours in Copenhagen does not feel totally unrealistic … If I only get to be healthy until then.

Race Report Borås Medeldistans

Lördagen den 18/6 var det äntligen var det dags för årets förstå stora triathlon tävling! Borås medeldistans (1,9 km simning, 90 km cykling, 21 km löpning) som arrangerades för första gången i år av Jonas Colting. Kort sammanfattning av banan med simning i sjön vid Almenäs strax utanför Borås på en tvåvarvsbana med värvning på land efter 1000m, cykling på en extremt kuperad 45 km vändbana med totalt 1000 höjdmeter stigning (sannolikt Sveriges tuffaste medeldistanscykelbana), samt löpning på en flack 7 km trevarvsbana.

Med tanke på att tävlingen ligger endast 3 veckor för Ironman 70.3 Jönköping som är en av mina prio ett tävlingar denna säsong hamnade den mitt i den mest intensiva träningsperioden innan formtoppningen. Jag hade därför ställt in mig på att köra tävlingen som en rent träningstävling. Hade därför initialt inga jätteförväntningar på tid men såg det mer som en ypperlig chans att testa all tävlingsutrustning, energiplan etc etc. Meeen, ni vet ju hur det är.. Satt och kollade startlistan och insåg att jag kanske kunde ha en chans att placera mig rätt hyfsat och då kom tävlingshjärnan såklart in på banan. Precis som det skall vara med andra ord.

Veckan upp till tävling växlade väderprognosen kraftigt. Allt från soligt till absolut hällregn. Borås är ju känt för att vara Sveriges regnigaste stad, så förhoppningarna om vackert väder var väl inte jättestora. Lördagen kom också med mulet väder, regn och ca 14 grader i luften när vi gick upp kl 5. Packa bilen, käka frukost och sedan avfärd mot Borås kl 6. Nervositeten kom gradvis smygande under bilresan, samtidigt som regnskurarna avlöste varandra. När vi kom fram var det bara att registrera sig, hämta nummerlapp och chipp, fixa det sista med cyklarna och sedan rigga växlingsplatsen. Blev lite kort om tid för ombyte och lite halvstressigt. Brukar normalt inte vara särskilt disträ och glömma saker, men kände mig allmänt blank och förvirrad i huvudet. Kanske ett gott tecken, vem vet? Missade race briefingen i stressen, men som tur är har man ju vid det här laget varit med förut, så man vet att det mesta löser sig trots allt om man bara läst start pm innan. Om inte annat kan man alltid fråga någon av de andra tävlande om man missat något viktigt… haha Tur att det är så många trevliga och hjälpsamma människor i denna sporten!


Hade precis krånglat på mig våtdräkten, kladdat vaselin överallt och begett mig mot växlingsområdet för att kanske få höra det sista av informationen när jag kom på att jag glömt pulsbandet. Lite stress och panik (man blir ju så sjukt sjukligt beroende av all denna elektronik… Pulsband, klocka, effektmätare.. Suck! Det är ju egentligen inte klokt, men på nåt sätt har passet/tävlingen ju nästan inte existerat om man inte kan gå hem och detaljgranska alla snittfarter, snitteffekter, distanser, kadenser, höjdmetrar etc etc efteråt.. Som tur var så fick jag hjälp av en supporter från klubben som hjälpte mig att kränga på pulsbandet utan att jag behövde ta av allt igen. Som sagt, brukar inte vara så disträ, men hjärnan var helt blank denna morgon.

Hann iaf ner och värma upp i vattnet innan start. Enligt Jonas Colting var det ”lufttemperatur på 16 grader och ungefär det samma i vattnet” – kändes INTE så när jag stack tårna i vattnet kan jag säga! Men efter några minuters insim hade kroppen domnat av tillräckligt för att jag inte skulle känna att det var kallt längre iaf. Så var det äntligen dags för start. Hela tävlingsklassen herr/dam (senior + master) startade samtidigt från land.

Startade i tredje led och var snabbt ner i vattnet. Lite kaotiskt initialt då jag hamnade mitt emellan tre killar som simmade både ojämnt i fart och riktning. Hade lite svårt att hitta plats och rytm tills jag simmat över en av dem och kommit lite längre ut mot vänsterkanten. Efter ca 300m lättade et och jag kunde rulla på i mitt eget tempo. Tyckte jag körde lugnt och jämnt. Ingen hög ansträngning alls. Kändes som att första varvet gick rätt fort. Sen upp på land för varvning. Totalt blodtrycksfall! Benen blev som spagetti och hjärtat rusade iväg. Stapplade på lite darriga ben ut på bryggan och dök i för nästa varv. Tog nog 20-30 m innan blodtryck och puls stabiliserade sig igen men sedan rullade det på igen. Tappade helt tidsuppfattningen, men banan var lättrimmad och lättnavigerad så tappade inte direkt någon tid på omvägar och felsimningar. Upp ur vattnet för växling. Slapp ett nytt blodtrycksfall som tur var. Fick hyfsat snabbt ner våtdräkten till midjan och började kuta upp mot växlingen. Stannade klockan och kastade ett öga på den. Tyckte mig se 31 min och hann bli lite chockad då det var grymt mycket snabbare än förväntat (10 min snabbare än på IM 70.3 Kronborg förra året!), men släppte det snabbt och fokuserade på växlingen.


Tappade ca 20 sek då våtdräkten fastnade runt vristerna och jag hade svårt att få av den då jag var så förbaskat stelfrusen överallt. Sedan på med strumpor med fumliga fingrar och på med hjälm, skor och nummerlapp. Grabbade cykeln och började springa mot cykelstarten. Tid i T1 1:54 min.  Rätt lång löpning på grus och gräs som tog lite tid, men sedan upp på cykeln och iväg. Nämnde jag förresten att cykelbanan är kuperad? Eller förresten, det är inte sant – den är sjukt kuperad! Startar med typ 3 km nästan konstant stigning. Snittade bara 17 km/h första 5 km och låg nästan på tröskeleffekt. Som tur var har man så mycket adrenalin i kroppen i starten att det inte ens känns jobbigt, men lite missmodig blir man ju när det går så attans långsamt! Sedan blev det bättre. Mer utför och vinden i ryggen. Låg och snittade 33-38 km/h de kommande 15 km. Kände mig grymt stark och pigg. Fick i mig ordentligt med vätska och energi (haft grymma problem på träning med att jag blir så sjukt illamående av allt socker då jag aldrig äter socker annars – men testade en ny lösning nu som i princip innebar att jag mellan alla bars och sportdryck stoppade i mig godis med mintsmak och det gjorde susen för illamåendet!). Frös inte ens i linne och shorts trots att vädret fortfarande var halvtaskigt med vind, duggregn till och från och ca 16 grader. Vid 40 km började jag möta de första killarna som vänt vid 45 km. Försökte se hur många tjejer som låg före mig, men som de flesta av er vet är det nästan helt hopplöst i den hastigheten. Vändpunkt på botten av en lång backe där jag vände på 1:32 (snittfart strax under 30 km/h -Grymt nöjd!) och så började klättringen tillbaka mot mål. Tillbakavägen blev seeeg som klister! Det gick antingen uppför eller i hård motvind. Benen började bli matta och jag hade svårt att trycka höga watt ens i uppförsbackarna. Långa sträckor låg jag helt själv på vägen och det kändes som att jag stod still – det positiva var ju förstås att ingen annan körde om mig heller så alla hade det väl lika jobbigt.. Helt sjukt hur fokuserad man är under tävling för jag kände inte igen mig under största delen av tillbakavägen trots att jag nyss cyklat den åt andra hållet! Ett par gånger funderade jag till och med på om jag cyklat fel! Det hade jag som tur var inte. Fick gräva mentalt den sista timmen. Sista pepplåten jag lyssnat på på spotify innan start (Hall of fame) körde konstant i skallen tillsammans med alla positiva mantran jag kunde plocka fram. Lyckades trots allt bevara fokus, humör och tron på min förmåga genom hela cyklingen vilket jag är enormt stolt över då jag vet att det kan vara en av mina största svagheter på cykeln! Klev av cykeln efter 3:10 h aktiv cykeltid (officiell tid 3:14 eftersom löpning till/från växling med cykeln räknades in). Var lite trött och matt men gjorde ändå ett snabbt byte i T2 (55 sek).


Ut på löpningen i ca 5 min tempo. Benen känns rätt stela efter cyklingen. Ser att jag har en tjej ca 60m framför mig men vet inte vilken klass hon är i. Efter ca 500m passerar jag ett gäng åskådare som ropar att jag är 5:e tjej och att fyran ligger precis framför mig. Ser att hon springer åtminstone 10 sek snabbare tempo än mig. Känner efter om jag tror att jag har orken att jaga ikapp så tidigt på löpningen men inser att det är för riskabelt. Chansen är stor att jag tappar dubbelt upp sen istället. Känner mig lite besviken men fokuserar istället på att väcka liv i löpbenen, hålla ett jämnt tempo och hitta min vanliga fina löpkänsla igen. Måste dessutom göra ett kort pittstopp i skogen för att kissa. Har ännu inte bemästrat det där med att kissa medan jag cyklar. Den inre mentala spärren sätter stopp. Gjorde ändå ett tappert försök idag, men får väl öva på det. Kan inte fortsätta att slösa dyrbara sekunder på så onödiga stopp. Efter ca 5 km känns det plötsligt riktigt bra i benen igen – i ca 1 km. Sedan kommer en djävulsk kramp i höger vad. Fattar först inte ens vad det är – jag drabbas ALDRIG av kramp. Tror först att jag dragit på mig någon skada. Hela skadespektrumet med muskelbristningar, blödningar, senor och ligament rullar genom huvudet (ibland är läkaryrket inte till ens fördel!) och jag hinner bli lite nojig, tills jag kommer till en backe och verkligen känner hur hela vadmuskeln krampar ihop. Gissningsvis pga hård cykling i kallt väder. Ont som satan, men samtidigt så enormt lättad när jag inser att det ”bara” är kramp. Funderar över om jag måste stanna och stretcha men kommer fram till att stannar jag en gång så är risken stor att jag får fortsätta att stanna. Bestämmer mig för att bara bita ihop och sluta gnälla. ”Pain is temporary – quitting is forever” rullar på repeat genom skallen. Känns som en kniv i vaden men kan ändå hålla 5:15 tempo ca. Ner med en gel och kör vidare. Märker till min lättnad att krampen sakta avtar efter ca 11 km och när jag passerar 14 km strecket och går ut på sista löpvarvet så är den helt borta. Istället kommer ösregnet, men det var ett byte jag trots allt gärna tog. Ökade farten lite första halvan på sista varvet. Kroppen kändes bra. Var lite energilåg men kändes inte särskilt ansträngande i övrigt. Hade jag varit bättre på att stoppa i mig energi under löpningen hade jag nog kunnat springa snabbare. Men, men övning ger färdighet och detta var ju just tänkt som övning. Kändes bra när mållinjen närmade sig och passerade mål på löptid 1:48 och totaltid 5:36:51, vilket är 37 min snabbare än min IM 70.3 förra året. Verkligen inte illa med tanke på hur nedtränad jag är och hur tuff cykelbanan var! Roligt med en tävling där man även blir mött av tävlingsledaren (Colting) som personligen ger alla deltagare en kram och medalj efter målgång. Det gör att man känner sig lite extra speciell på nåt sätt. Det var dessutom riktigt gött att besöka fikabordet efter målgång! Sällan smakar mat så bra som efter medel- och långdistanstriathlon!


Efter ombyte och utcheckning av cyklar rådde viss osäkerhet om var jag placerat mig. Fick tag i en tävlingsledare som upplyste mig om att jag trots allt lyckats ta 3:e platsen i seniorklassen (F18-34) – skoj! Prisutdelning och första upplevelsen av att stå på prispallen gav en riktigt fin avslutning på en riktigt bra dag! I sammandrag enormt nöjd med simningen och första halvan av cyklingen. Visserligen tufft på andra cykelhalvan, men nöjd över att den mentala biten fungerade. Hade gärna avslutat med en något snabbare löpning, men med trötta ben efter cyklingen, kramp i 5 km och ösregn de sista 7 km så är jag ändå riktigt nöjd med prestationen. Detta var ju inte ens tänkt som en tävling där jag skulle prestera på topp (och med tand på hur nedtränad jag är så kommer jag definitivt att kunna prestera bättre i formtoppat tillstånd om allt går vägen). Vädret kunde såklart också varit bättre, men det var en enormt fint arrangerad tävling på fin tävlingsbana! Ordning och reda på allt och fantastiskt duktiga funktionärer och tävlingsledare. Kände mig visserligen lite tveksam till att köra tävlingen igen nästa år pga cykelbanan, men när jag nu vann en fri startplats till nästa års tävling vete sjutton om jag inte kommer tillbaka.. Kunde vara ett fint träningstillfälle för ett av kommande års stora mål..


Race Report Borås Middle Distance Triathlon (English)

June 18 it was finally it was time for the year’s first major triathlon! Borås middle distance (1,9 km swim, 90 km bike, 21 km run), which was organized for the first time this year by Jonas Colting. Short summary of the track with swimming in Almenäs lake just outside Borås on a two lap course with an Australian exit after 1000m, cycling on an extremely hilly 45 km turn lane with a total of 1000 meters of altitude ascent (probably the toughest middle distance bicycle course in Sweden) and running on a flat 7 km three course loop.

Given that the competition is only 3 weeks ahead of Ironman 70.3 Jönköping, which is one of my number one priority races this season, Borås ended up being in the middle of the most intense training period before peaking for Jönköping. Therefore, I had set myself to do the race as a pure training race. Therefore, I initially had no huge expectations on time and placements, but viewed it more like a perfect opportunity to test all the race equipment, energy plan etc etc. Buut, you know how it is .. Checking out the startlist in the week before I realized that I might have a pretty decent chance to get a good placement and then – of course – my competitive nerve set in. 😉 Just as it should be, in other words.

Week up to the race weather forecast shifted dramatically. Everything from sunny skies to absolute pouring rain. Borås is known to be Sweden’s wettest city, so my hopes for great weather were not huge. As expected Saturday also came with overcast weather, rain and air temperature of about 14 degrees celsius when we got up at 5 am. Packed the car, had breakfast breakfast and then heading of at 6 am. The nervousness increased gradually as we approached Borås, while rain showers followed each other. When we arrived it was just to sign up, pick up my number tag (26) and time chip, fix the last things on the bikes and then set up the transition area. Was a little short on time for changing into my wetsuit and somewhat stressed out. I’m not normally particularly distracted and forgetful before races (or haven’t been in the past at least), but felt totally confused and couldn’t think straight at all this morning. Hopefully a good sign that competing is getting more important to me and meaning I focus better on racing itself – but who knows? Missed the race briefing due to time deficit and stress, but fortunately by now I have done this a few times before and know that things tend to work out anyway as long as you have read the starting pm. If nothing else, you can always ask one of the other contestants if you missed something really important … 🙂 Good thing there are so many friendly and helpful people in this sport!


Had just managed to get into my wetsuit, smeared Vaseline all over and started moving towards the transition area to perhaps hear the last of the race briefing when I realized that I forgot the pulse band. A little stressed and panicked (one becomes so sick sickly addicted to all this electronics … chest strap, watch, power meter .. Sigh! It’s not really either wise or healthy I know, but somehow this workout / race feels almost nonexistent if you can not go home and scrutinize all average speeds, average effects, distances, cadences, elevations etc etc afterwards .. Luckily I got help from a supporter of the club who helped me get the pulse strap on without me seeing to take the whole wetsuit of. That said, I usually do not tend to be so absent-minded, but the brain was completely blank this morning.

Just managed to get enough time for a pretty decent warm up in the water before start. According to Jonas Colting was the ”air temperature of 16 degrees and roughly the same in the water” – did not feel so when I stuck my toes in the water, I can say! But after a few minutes the body was numb enough so that I would not feel that it was cold anymore. Then it was finally time to start. The entire competition class (men’s and women’s (senior + master)) started simultaneously from land.

I started in roughly third row and was quickly into the water. A bit chaotic initially when I ended up in the middle of a group of three guys who swam with both uneven speed and direction. Had a little trouble finding my place and rhythm until I swam over one of them and came a little further out towards the left. After about 300 meters it eased up a bit and I was able to get into a good rhythm. Felt like I swam calmly and evenly. No high effort at all. Felt like the first lap went by pretty fast, but you completely loose sense of time in the water so I had no idea how I was doing, but had a pretty good idea that I was somewhere in the middle of the pack. Then onto land for turning. Complete blood pressure drop! The legs were like spaghetti and heart rate went through the roof as soon as I got out of the water. Staggered the 25-30 meters on land on somewhat shaky legs out on the pier and dived in to the next lap. Probably took another 20-30 m before the blood pressure and heart rate stabilized again but then I felt fine again. No sense of time, but at least the course was straight and easy to navigate on, so didn’t loose much time on detours. Out of the water for T1. Luckily I escaped another drop in blood pressure. Got my wetsuit half way down pretty quickly and headed for the bike. Stopped my watch in the run and glanced at it. Thought I saw 31 minutes and managed to get a little shocked because it was much faster than anticipated (10 minutes faster than the IM 70.3 Kronborg last year!), But I dropped the thought quickly and focused on shifting.


Lost about 20 seconds when the wetsuit stuck around the ankles and I had difficulty getting it of being so cold and stiff. Then on with the socks and helmet with fumbling fingers, shoes and bib number. Grabbed the bike and started running toward the bike start. Time in T1 1:54 min.  Pretty long run on gravel and grass to get to the start of the bike course, which took some time. By the way, did I mention that the bike course is hilly? Or, that’s not true – it is extremely hilly! Starts with about 3 km almost constant ascend. Averaged only 17 km / h the first 5km and was almost on threshold power. Luckily there was so much adrenaline in the body at the start that it didn’t feel as hard as it otherwise would, but you do get a little discouraged when it is so damn slow at the very beginning of the race! After about 20 minutes it got better. More descent and tail wind. Averaged 33-38 km / h over the next 15 km. Felt really strong and spirited. Did well with fluid and energy intake as well (I have had big problems in training the last few weeks with getting really nauseous from all the sugar since I never eat sugar otherwise. My test during this race was a new solution which basically meant that between all the sugary bars and sports drinks chewed on mint flavored candy, and it did the trick for the nausea!). Didn’t even freeze in my top and shorts even though the weather was still half lousy with wind, drizzle of rain on and off and about 16 degrees Celsius. At 40 km I began to meet the first guys who had turned at the 45 km turn point. I tried to see how many girls that was ahead of me, but as most of you know, it is almost impossible at that speed. Turning point was at the bottom of a long hill where I turned at 1:32 h (average speed of just under 30 km / h – So pleased!). And then I began the climb back towards T2. The second half of the bike ride was tough though! It was either went up hill or in stiff headwind. My legs started to deteriorate and I had difficulty pushing high wattage even uphill. Long stretches I was all by myself on the road and it felt like I was standing still – on the positive side though, no-one overtook me either so I guess everyone was in the same position I was.. It’s amazing how focused you are during the race by the way. I did not recognize the road at all for most of the way back, even though I had just rode it the other way! A couple of times I even thought I was on the wrong way! Luckily I was not! Got to dig mentally the last hour. Last pep song I listened to on Spotify before starting (Hall of Fame) ran on repeat in my head along with all the positive mantras I could pick up. Succeeded nevertheless in keeping my focus, mood and belief in my ability throughout the bike ride which I am enormously proud of since I know that can be one of my biggest weaknesses on the bike! Got off the bike after 3:10 h active cycle time (official time 3:14 because running to/from the change area counted in the bike time). Was a little tired, but still made a pretty decent change in T2 (55 sec).


Out on the run I was holding about 5 minute pace. The legs felt stiff right after the cycling. Spotted another girl about 60m in front of me but did not know which class she was in. After about 500m I passed a bunch of spectators shouting that I’m fifth and that the fourth girl is just in front of me. I could see that she was going at a pace at least 10 sek/km faster than me though. Searched inward to see if I had the strength at that point to hunt her down so early in the run, but realized that it was too risky. Chances were that I would loose double up later instead. Felt a little disappointed but focused instead on bringing life back into my running legs, keeping a steady pace and finding my usual good feel for running again. Also had to make a brief pitt stop in the woods to pee. Have not yet mastered to pee while I ride the bike. The inner mental barrier puts a stop. Still made a valiant effort today, but may as well keep practicing it. I realize that I can not continue to waste precious seconds doing unnecessary stops like that. After about 5 km my good running legs are finally back and everything feels pretty good again – for about 1 km when a horrendous cramp sets in in my right calf. At first I did not even know what it was – I NEVER suffer cramps. So first I thought I had managed to pull an injury of some kind. Started to run the whole spectrum of possible injuries in my head with muscle tearing, bleeding, tendons and ligaments (sometimes the medical profession is not to one’s advantage!). I had enough time to get myself a little worried, until I got to a hill and really felt how the entire calf muscle cramp up. Presumably because of hard cycling in cold weather. Hurt like hell, but at the same time I was so enormously relieved when I realize that it was ”only” a muscle cramp. Pondering if I had to stop and stretch but concluded that if I stopped once, chances were big that I would have to keep stopping. So I decided to just bite the bullet and stop whining. ”Pain is temporary – quitting is forever” rolled on repeat in my head for the next 25 minutes or so. Felt like I had a knife in the calf but could still keep a pace of approx 5:15. Downed a gel and kept going. To my relief the cramp gradually subsided after about 11 km and when I passed the 14 km mark and headed out on the last lap it was completely gone. Instead, the rain started pouring down, but it was a change I nevertheless gladly took. Increased speed a little for the first half of the last lap. The body felt good. Was a little low on energy but did not feel particularly strained in general. Had I been better to get energy in during the run, I probably would have been able to run faster. But, practice makes perfect and this was precisely meant to be an opportunity to train and perfect the details. Felt great when the finish line approached and finished with a run time of 1:48 and a total time 5:36:51, which is 37 minutes faster than my IM 70.3 last year. Really not bad considering how strained I am and how tough the bike course was! Really great with a competition where everyone is also met by the arranger (Colting) who personally congratulates every participant and hangs the medal around their neck! It makes you feel a little extra special in some way. 🙂 Moreover, it was really nice that they had a big snack table after the finish! Rarely does food taste as good as it does after finishing a middle and long distance triathlon! 😉


After changing into dry clothing and check out of the bikes, there was some uncertainty about where I placed in the race. Got hold of a race director who informed me that I nevertheless managed to take third place in the senior class (F18-34)! Award ceremony and the first experience of standing on the podium gave a really nice ending to a great day! In summary tremendously happy with the swim and the first half of the bike ride! Admittedly tough on the second half of the bike, but pleased that the mental part worked. Would have liked to finish with a slightly faster run, but with tired legs after cycling, cramps for 5km and pouring rain the last 7 km I’m still really happy with the performance. This was not even meant as a competition where I would perform well (considering the strain I’m in right now I will definitely be able to perform better in a peaked state if all goes well). The weather could of course also have been better, but it was a really professional and nicely arranged contest on a beautiful race track! Everything ran smoothly and wonderfully talented officials and race leader. Felt admittedly a little hesitant to do the competition again next year because of the bike course, but now when I won a free starting place for next year’s contest who knows.. maybe I will be back next year after all.. Could be a nice training session for one of next year’s major goals ..


Race Report – Butlers Triathlon

Here’s my next race report! (Swedish version at the bottom)

In early June of each year Butlers triathlon is held in Trollhättan. A local and a bit special triathlon where you compete in teams of 5 participants (men’s team, women’s team and mixed team) on the distances 300 m swimming (indoors), 45 km cycling and 13 km running. The day is finished in the evening with a big banquet at Butlers restaurant with food, drink and socializing with a simultaneous award ceremony. The teams are sponsored mostly by local companies who think it’s fun to support the local sport (while getting the chance to do a little advertising for themselves) and a large part of the prices goes to enthusiasts and people who simply impresses by being genuinely good-hearted humans. A really nice initiativ and arrangement that I really encourage.


I have been eager to participate in the race since I started with triathlon. But as the competition has been held for many years and it is often the same teams that compete each year it is somewhat difficult to ”get a foot” in a team when most are already full strength. This year I had put some hooks out and hinted that I would think it was fun to be with. Lucky for me, because barely a week before the start, I was approached by Anders Edh from Team Meddo lacked a teammate. They have previously been competing as a purely men’s team, but now they did not get the team together because of injuries and was open to change to mix teams class. I of course said yes to the challenge and thus formed a team with awesome Anders Edh, Marcus Sandh, Oluf Skoog and Ted Sydhagen. Not much time to prep for race, but it turned out pretty well since it coincided with my week of rest so I was pretty fresh and rested on race day. It probably took some time to get into my head that I was going to compete for it was only about 2 hours before the start as the race nerves hit – but then they hit hard!

Saturday morning turned out with blue skies, moderate wind and a little semi-frigid air. Ok racing weather! Having arrived with all my stuff, found the team’s transfer zone, rigged my bike and gear for T1 and T2 and met the team members (two of whom I met for the first time), it was time for race start. The swimming is a bit special because it takes place in the swimming pool. A team starts at each end of each path, which means that 14 teams (70 people) swim at the same time in 7 lanes. Somewhat chaotic and because the team must be held together with a maximum of 30 seconds between the first and the last member it is not exactly where you make a new personal best time wise. The swimming was still quite ok. Felt strong and well rested. Two of the team members are primarily runners / cyclists and do not swim very often so they were in charge of the speed. We were out of the water and out to T1 in about 8 minutes, and then up on the bikes and set off. Cycling is on a hilly 46 km route around Öresjö. About 15 km is on gravel roads and that, plus the hilly terrain (400 meters altitude), means that there will be no personal best on cycling time either. I had a bit it hard work the first half hour. The guys in the team are really good and experienced cyclists so I had to push quite hard to keep up in a high tempo. Eventually I did manage to swallow my pride and announce to the rest of the team that the intensity was higher than what I could keep up in the long run (was turning out an average of 90-95% of threshold power for the first 15 km) and the pace was turned down slightly. Got a helping hand in the back uphill – mostly by Marcus Sandh who did an awesome job of helping me and holding the team together that way, but the others also helped, and together we got to a really fine teamwork as the cycling progressed. Rolled in from cycling to T2 at 1:39 hours (approximately 1:30 on the bike). A quick change and then on to finish the race with a 13 km run along a quite hilly course on mixed surfaces – asphalt, gravel paths and even stairs! We were connected with ropes to pull together which worked well. Felt that I could keep up with the guys well on the run, although I was a tad more tired after cycling than I normally would wish for a competition. We managed to keep a pace of about 5 min / km and crossed the finish line in 2:44:22. After an hour of waiting for the final results, we found that our hope of a podium placement was achieved and that we grabbed 3rd place (8th overall among all teams) with about 1.5 minutes ahead of number four and barely three minutes after the runner-up. Last years winner (Team ”LackOlle”) took first place again this year with an astounding finish time of  2:31 (second overall among all teams) – so they were far out of our reach this year. Overall, it was a really good day for our trip club since the winning team on the men’s side (”Mediatryck”) consisted of five guys from the club (Kristoffer Jidetoft, Markus Nymark, Robert Kallin, Pelle Ericsson and Patric Johansson). They had a convincing win at just over 2:17 h – 15 minutes ahead of the runner up team!. In the winning women’s team, we found the club girl Nina Bohlander, and second place in the women’s class consisted of only 3CT girls who made a fantastic achievement of grabbing second place despite three flat tires on the bike and a member with an injury in the calf. Even in many of the other teams there were representatives from 3CT which shows what amazingly talented athletes we have in the club!

Foto 2016-06-06 18 30 48Foto 2016-06-06 21 20 56Foto 2016-06-05 11 50 21Foto 2016-06-08 10 20 45

The day ended as I said with a banquet and awards ceremony. Really fun to be on a slightly different triathlon competition where the focus is mainly on making sure that everyone can be involved, and that the arrangers first and foremost rewards enthusiasts and people who in different ways inspires and drives sport in the local area. It was especially great that our club chairman Kristian Savolainen was rewarded with a special and very well deserved award for the outstanding work he does for the club! I’m already looking forward to next year’s competition – and then hopefully I will not have to hunt for a team …. The rest of the weekend went to the sun, swimming and sailing out on the West Coast. Perfect end to a really good weekend! Now it’s only two weeks left before Borås 70.3 – and only three weeks of hard training left before cutting back on training to be ready to perform my absolute best at IM 70.3 Jönköping! Can’t wait – it’s going to be fantastic!


Race report – Butlers triathlon

I början av juni varje år hålls Butlers triathlon i Trollhättan. Ett lokalt och lite speciellt triathlon där man tävlar i lag med 5 deltagare (herrlag, damlag eller mixlag) på distanserna 300 m sim (inomhus), 45 km cykling och 13 km löpning på kraftprovsbanan. På kvällen hålls sedan en gemensam bankett på Butlers restaurang med mat, dryck och gemensamt häng där det samtidigt är prisutdelning. Lagen sponsras oftast av någon lokal firma som tycker det är roligt att stötta den lokala sporten (och samtidigt få chans att göra lite reklam för sitt namn) och en stor del av priserna går till eldsjälar och personer som helt enkelt imponerar genom att vara genuint godhjärtade människor. Ett rakt igenom fint arrangemang och initiativ.

Jag har själv varit sugen på att köra tävlingen sedan jag startade med triathlon. Men eftersom tävlingen hällts genom många år och det ofta är samma lag som kör är det svårt att ”få in foten” i ett lag då de flesta redan är fulltaliga. I år hade jag lagt ut lite krokar och hintat om att jag skulle tycka det var roligt att få vara med. Tur för mig, för knappt en vecka innan start blev jag kontaktad av Anders Edh från Team Meddo som saknade en lagmedlem. De har tidigare år kört som ett rent herrlag, men nu fick de inte ihop laget pga skador och var öppna för att byta till mixklassen. Jag tackade såklart ja till den utmaningen och bildade därmed lag tillsammans med grymma Anders Edh, Marcus Sandh, Oluf Skoog och Ted Sydhagen. Blev ju inte mycket tid till förberedelsen, men det basade bra på så sätt att jag ändå hade planerad vilovecka så var hyfsat fräsch och utvilad på tävlingsdagen. Tog nog lite tid att få in i skallen att jag skulle tävla för det var först ca 2 timmar innan start som tävlingsnerverna slog till – men då slog de till rejält till gengäld!

Lördag morgon visade sig med blå himmel, måttlig vind och lite halvkylig luft. Helt ok tävlingsväder. Efter att ha ankommit med pick och pack, hittat lagets växlingsruta, riggat min växlingsplats och hälsat på lagmedlemmarna (varav två som jag träffade för första gången) var det dags för start. Simningen är lite speciell då den sker i simhallen. Ett lag startar i varje ände av varje bana, vilket betyder att 14 lag (70 pers) simmar samtidigt. Smått kaotiskt och eftersom laget skall följas åt med max 30 sek mellan första och sista medlem är det inte direkt där man sätter ett nytt pb. Simningen gick ändå helt ok. Kände mig pigg i kroppen. Hade två i laget som primärt är löpare/cyklister och inte simmar särskilt ofta så de fick styra farten. Upp och ut till växlingen på ca 8 min och sen upp på cyklarna och iväg. Cyklingen går på en backen 46 km bana runt Öresjö. Ca 15 km på grusvägar och rätt kuperad terräng (400 höjdmeter), så det blir inga personbästa på cyklingen heller. Hade det lite slitigt den första halvtimmen. Killarna i laget är grymma cyklister så jag fick kämpa rejält i ett högt tempo. Fick väl till sist kommunicerat att intensiteten var högre än vad jag skulle klara i längden (låg på 90-95% av tröskeleffekt i snitt första 15 km) och tempot sattes ner något. Fick en hjälpande hand i ryggen i uppförsbackarna – ffa av Marcus Sandh som gjorde ett grymt jobb med att hjälpa mig och hålla ihop klungan på det sättet, men de andra hjälpte också till och tillsammans fick vi till ett riktigt fint lagarbete efterhand. Rullade in från cyklingen efter totalt 1:39 h (ca 1:30 på cyklingen). En snabb växling och sedan ut på avslutande löpningen som går längs banan som utgör kraftprovet som springs varje år i juli månad i samband med fallens dagar i Trollhättan. Även detta är en rejält kuperad bana på blandat underlag – asfalt, grus, stigar och även trappor. Vi kopplade ihop oss med linor för att hjälpas åt vilket fungerade bra. Kände att jag kunde hänga med bra på löpningen, även om jag var mer sliten efter cyklingen än jag normalt skulle önska på en tävling. Vi lyckades hålla ett tempo på omkring 5 min/km och passerade mållinjen på 2:44:22. Efter någon timmas väntan på slutresultatet kunde vi konstatera att vår förhoppning om en pallplats höll och vi knep 3:e platsen (8:a totalt bland alla lag) med ca 1,5 min tillgodo och knappt 3 min efter tvåan. Vinnarna (Team Lackolle) vann överlägset på 2:31 (tvåa totalt bland alla lag) – så dem kunde vi inte rå på. Över lag var det en riktigt bra dag för klubben då vinnarlaget på herrsidan (Mediatryck) bestående av 5 killar från klubben (Kristoffer Jidetoft, Markus Nymark, Robert Kallin, Pelle Ericsson och Patric Johansson) vann stort på strax över 2:17 h, i det vinnande damlaget hittade vi klubbtjejen Nina Bohlander, och andraplatsen på damsidan utgjordes av enbart 3CT tjejer som gjorde en fantastisk prestation med att knipa andraplatsen trots 3 punkteringar på cyklingen och en medlem med en skada i vaden. Även i många av de andra laget fanns representanter från 3CT vilket visar vilka grymma atleter vi har i klubben!

Dagen avslutades som sagt med bankett och prisutdelning. Riktigt roligt att få vara med på en något annorlunda triathlontävling där fokus ffa ligger på att alla skall kunna vara med och man först och främst premierar eldsjälar och människor som på olika sätt inspirerar och driver sporten i lokalområdet. Extra roligt var att klubbens ordförande Kristian Savolainen belönades med ett särskilt välförtjänt pris för att jobb han gör för klubben! Jag ser redan fram emot nästa års tävling – och då slipper jag förhoppningsvis jaga efter ett lag…. Resten av helgen gick sedan till sol, bad och segling ute på västkusten. Perfekt avslutning på en riktigt bra helg! Nu är det bara 2 veckor kvar till Borås medeldistans. Och bara 3 veckors hård träning kvar innan formtoppning för att kunna prestera på topp på IM 70.3 Jönköping the 10 juli. Skall bli grymt!



Race Report – Göteborgsvarvet

Not too long since my last post this time! I’m improving! Probably mostly because race season is approaching and more exciting things are starting to enter the scene. This Saturday it was time for the Gothenburg Half Marathon (Göteborgsvarvet), which is also the world’s biggest half marathon. I’ve run the race the two previous years and finished in about 1h 52 min each time. Initially I had planned this year’s race just as a good work out, not planning to run too hard, and definitely not with the intention of being in a well-rested state. Talking to my coach five days before the race I asked how hard I should run and was a little surprised when he told me to try to hold a steady pace but not “play it safe” but try to push my limits and run in as high a pace as I could while still keeping it steady throughout the race. Immediately I could feel anticipation and nerves setting in – as always wanting to perform as well as I can. Having put in 9 hours of training in the five days leading up to the race I knew that I would not be able to perform at my absolute best, but I was definitely determined to give it my best shot.


Saturday morning came with cloudy skies and somewhat chilly weather. I was placed in start group 8 based on previous years result, which meant a start time of 13:56. About half an hour before start the weather turned for the better. The clouds started to lighten up and the temperature rose by about 5 degrees Celsius, which meant perfect conditions for running. As most of you know, about 64 000 people are enrolled to start in Göteborgsvarvet, making it a huge public event, and the atmosphere is great just before start. It just helps you get into race mode!

I had tried to estimate the proper pace that I thought I should be able to hold throughout the race and had somewhat decided to try and start at 4:50-4:55 min/km. As always I felt slow and heavy before start as I always do just before a race and always feel like the body is just not under any circumstances going to perform what so ever) – but once the start gun went off my legs felt really energetic. In contrast to last year I had made sure to be in the front line of my starting group which meant much less crowd in the first kilometers. Looking down at my watch I realized that I was holding a pace of 4:32-4:34 min/km the first 2k. My body felt really good however, and I didn’t feel strained at all, so I revised my initial plan and decided to stay at that speed for at least 10k and then reevaluate and see how I felt. I thought I would loose a lot of pace at kilometer 5 going up “Älvsborgsbron”, but I didn’t, and down the other side of the bridge I noted my fastest kilometer of 4:10 minutes. I passed the 10k mark at 45:30, which is my fastest 10k time ever registered. Took a gel and some water at the next aid station. I still felt good but I did realize that I would not be able to keep a pace of 4:35 for the entirety of the race so I decided to slow down and try to instead get down to about 4:50-4:55 pace, which I felt pretty sure I would be able to maintain for the entirety of the race. My plan was to hopefully even have some energy left to increase the speed a little again for the last few kilometers. The stretch between 11-16k was flat but also a little tedious. I was starting to feel a little more tired but by no means running empty. Kilometer 17 was definitely the hardest one of the race. Slow ascending road all the way up the main street (Avenyn), where it was also really narrow and crowded, which meant getting stuck behind people running much slower than me and having to slow down and then speed up all the time. With just three kilometers to finish line I took a second gel and some water and then tried to speed up a little but there wasn’t a whole lot of energy left for that. I was happy to keep a steady pace of around 4:45 min/km, but seeing the finish line and getting in to stadium with all the spectators I did manage to put in a final rush for the last 500 meters or so.


Clock stopped at 1:40:41 – and according to my Polar watch I had run a distance slightly longer than the half marathon (21,35 km). Had I not done that I would have finished in about 1:39:55. Either way I was really happy to be able to cut nearly 12 minutes of last years’ time – as well as close to 7 minutes of my PB on the distance. Being able to do that when I wasn’t even well rested and without feeling completely beat afterwards shows that all the training since October has really payed off! I can also see my shape improving on how fast I recover even after a fairly tough run as this one. Already on Monday afternoon I rode some pretty hard intervals on my bike and didn’t have a difficult time performing well on those. Now I can’t wait to see what I can achieve on the race course this summer with well rested legs! And most likely you will see me at the starting line for this race next year again!


I’m an IRONMAN!!

Vilken känsla att få korsa mållinjen vid Köpenhamns Ironman! Vilken upplevelse! Sluttid på 13:16:33 som jag allt taget i betraktning var grymt nöjd med som debuttid. Var visserligen nära drömmålet om sub 13 men utifrån den nivå jag låg på hade jag nog inte kunnat prestera bättre än jag gjorde.

När väckarklockan ringde kl 03:55 var det spänt och nervöst. Käkade frukost i bilen på väg till start som låg en timmes bilfärd bort. Blåste ganska friskt på morgonkvisten men vädret var klart och fint. Simningen gick av stapeln i hamnbassängen på Amager vilket betydde lugnt vatten och optimala förhållanden. Vattentemperatur på 21,8 grader passade en frusen simmare som mig perfekt! Planen för simningen var att försöka komma in i ett bra och behagligt tempo så snabbt smo möjligt. Att inte stresa utan hitta ett flow som passade mig. Var väldigt glad över att de ändrat starten till en rullande start i år vilket betydde att trängseln var betydligt mindre. Jag hittade snabbt en lucka där jag hade gott om plats och kunde fokusera på min simning. Njöt verkligen av tiden i vattnet och kom upp på 1:22 vilket var nästan 10 minuter snabbare än förväntat! Nöjd som sjutton!

image image image image

T1 gick utan problem. Stressade inte utan hann med att få i mig lite energi och ett toa besök men kom ändå iväg hyfsat fort på cykeln (ca 5 min). Cyklingen är min absolut svagaste gren i nuläget och jag visste att det skulle bli tufft! Hade inte cyklat mer än max 16 mil innan (och inte längre än 14 mil på tempohojen). Mitt mål var därför att komma i mål på under 6 timmar och hålla ett snitt på 26-27 km/h. Det startade dock riktigt bra med ett snitt omkring 30 de första 30 km. Sedan kom en dipp omkring 50-80 km där banan var mer kuperad, asfalten halvrisig och jag tyckte att jag blev omcyklad av precis ALLA andra som höll en fart långt över min egen. Sedan kom Geels backe och det enorma publikstödet som gav mig rysningar och fick mig att återfå lite positiv energi igen och strax efter var jag ute på andra varvet. Tvingade mig att proppa i mig lite godis varje gång en negativ tanke döck upp och när jag kom till det backiga partiet på andra omgången slutade jag bara att kolla på klockan och körde så gott jag kunde. Det gick inte fort men tänkte att det var bättre än att ta ut sig helt inför löpningen. Det var riktigt skönt att passera sista backen och framförallt att komma över partiet med kullersten för sista gången! Kullersten är INTE behagligt när man har skavsår mellan benen och det känns som man sitter på rakblad och nacken dessutom gör så ont att det känns som att den skall gå av! Var rejält redo att komma av cykeln de sista 3 milen och hade svårt att ligga på tempopinnarna då nacken gjorde rejält ont.



T2 gick även den smidigt och sedan var jag nog så jäkla glad över att komma ut på löpningen där jag känner mig ”hemma” att jag piggnade till rejält av bara den anledningen. Första 20 km gick perfekt med ett tempo på omkring 6 min/km. När jag kommit halvvägs trode jag faktiskt att jag skulle klara sub 13, men sedan slog ett rejält illamående till vilket gjorde att jag fick ta en massa gångpauser det sista för att inte kräkas. Kunde inte heller få i mig annat än vatten och äppleklyftor det sista eftersom magen vände sig så snart jag ens tittade på något annat. Bristen på socker bidrog till att energinivån sjönk och det näst sista varvet gick seeegt. Sista varvet fick jag lite energi av lyckan att veta att jag nästan var i mål och känslan av att passera mållinjen var helt oslagbar!

Nu är jag bara så grymt taggad på mer!! Planen för nästa år ligger i princip klar (återkommer med detta i senare inlägg) samt planer på att anlita en coach för att bli så bra som möjligt. Idag är jag dock bara så grymt stolt över vad jag lyckats åstadkomma på egen hand under bara 11 månader!


Görslitet triathlon – Försenad race report

I lördags var det dags för sista riktiga genrepet inför IM då jag körde Görslitet triathlon i Karlstad. Liksom förra året var jag anmäld till sprintdistansen (400 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning). Förra året hade jag precis börjat med triathlon och då hamnade jag någonstans mitt i fältet, så jag hoppades på förbättring i år. Utsikterna var dock lite blandade. Vädret var perfekt och jag hade min bror med som supporter vilket var riktigt roligt då han inte sett mig tävla tidigare, men jag hade haft en riktigt tuff nattjoursvecka på akuten och kände mig trött och sliten pga sömnbristen.

Vi kom i alla fall iväg tidigt lördag morgon. Tursamt nog var starten i år flyttad till kl 11 istället för kl 9 vilket betydde att jag kunde sova någon timme längre. Vi kom fram ca 2 timmar innan start och sedan var det bara att checka in, ställa i ordning på växlingsplatsen, lyssna på race-info mötet och sedan dra på sig våtdräkten och bege sig er till start. Vi var 108 startande men som skönt var så var startlinjen i vattnet ganska bred så trängseln var minimal. En del höga vågor men vi simmade medströms vilket gav extra fart – tacksamt! När startskottet gick rusade adrenalinet iväg och jag stack iväg allt för fort. Kände hur pulsen rusade och att jag blev rejält anfådd. Lyckades inte komma in i ett behagligt tempo förrn 100 m före mål – typiskt. Simningen gick ändå bra, liksom T1. Sedan var det bara att bege sig ut på cykeln. redan från start gick det i flygande fart. Första halvan snittade jag 32 km /h, vilket om man känner mig vet är helt osannolikt (snittar på en bra dag 27-28 på hemmaplan). Tillbaka i växlingsområdet hade jag snittat 30,5 totalt och förbättrat min cykeltid med 12 minuter jämfört med förra året (39 vs 51 min)! Kom in som 7-8 tjej någonstans. Grymt härligt att se att all cykling gett resultat!! T2 gick supersabbt och smidigt och sedan var det bara löpningen kvar. Efter ca 800 m fick jag veta att jag låg på 7:e plats bland damerna. Hade då nr 6 bara 80 m framför så jag ökade tempot och körde förbi. Sedan försökte jag hålla omkring 4:30-4:40 tempo under första varvet. Sprang 3 km utan att se röken av nr 5 men omkring 1 km innan mål lyckades jag komma i kapp och pressa mig förbi. Kom i mål 9 sekunder innan 6:e dam och slutade 5:a av 41 damer (35 totalt) på sluttid 1:14:30. Utan tvekan mitt bästa resultat i min korta triathlonkarriär! Så himla roligt och en riktigt bra boost för självförtroendet inför IM! Dessutom extra roligt att få dela upplevelsen med min lillebror!

IMG_0447 kopi IMG_0442