Race Report – Butlers Triathlon

Here’s my next race report! (Swedish version at the bottom)

In early June of each year Butlers triathlon is held in Trollhättan. A local and a bit special triathlon where you compete in teams of 5 participants (men’s team, women’s team and mixed team) on the distances 300 m swimming (indoors), 45 km cycling and 13 km running. The day is finished in the evening with a big banquet at Butlers restaurant with food, drink and socializing with a simultaneous award ceremony. The teams are sponsored mostly by local companies who think it’s fun to support the local sport (while getting the chance to do a little advertising for themselves) and a large part of the prices goes to enthusiasts and people who simply impresses by being genuinely good-hearted humans. A really nice initiativ and arrangement that I really encourage.

I have been eager to participate in the race since I started with triathlon. But as the competition has been held for many years and it is often the same teams that compete each year it is somewhat difficult to ”get a foot” in a team when most are already full strength. This year I had put some hooks out and hinted that I would think it was fun to be with. Lucky for me, because barely a week before the start, I was approached by Anders Edh from Team Meddo lacked a teammate. They have previously been competing as a purely men’s team, but now they did not get the team together because of injuries and was open to change to mix teams class. I of course said yes to the challenge and thus formed a team with awesome Anders Edh, Marcus Sandh, Oluf Skoog and Ted Sydhagen. Not much time to prep for race, but it turned out pretty well since it coincided with my week of rest so I was pretty fresh and rested on race day. It probably took some time to get into my head that I was going to compete for it was only about 2 hours before the start as the race nerves hit – but then they hit hard!

Saturday morning turned out with blue skies, moderate wind and a little semi-frigid air. Ok racing weather! Having arrived with all my stuff, found the team’s transfer zone, rigged my bike and gear for T1 and T2 and met the team members (two of whom I met for the first time), it was time for race start. The swimming is a bit special because it takes place in the swimming pool. A team starts at each end of each path, which means that 14 teams (70 people) swim at the same time in 7 lanes. Somewhat chaotic and because the team must be held together with a maximum of 30 seconds between the first and the last member it is not exactly where you make a new personal best time wise. The swimming was still quite ok. Felt strong and well rested. Two of the team members are primarily runners / cyclists and do not swim very often so they were in charge of the speed. We were out of the water and out to T1 in about 8 minutes, and then up on the bikes and set off. Cycling is on a hilly 46 km route around Öresjö. About 15 km is on gravel roads and that, plus the hilly terrain (400 meters altitude), means that there will be no personal best on cycling time either. I had a bit it hard work the first half hour. The guys in the team are really good and experienced cyclists so I had to push quite hard to keep up in a high tempo. Eventually I did manage to swallow my pride and announce to the rest of the team that the intensity was higher than what I could keep up in the long run (was turning out an average of 90-95% of threshold power for the first 15 km) and the pace was turned down slightly. Got a helping hand in the back uphill – mostly by Marcus Sandh who did an awesome job of helping me and holding the team together that way, but the others also helped, and together we got to a really fine teamwork as the cycling progressed. Rolled in from cycling to T2 at 1:39 hours (approximately 1:30 on the bike). A quick change and then on to finish the race with a 13 km run along a quite hilly course on mixed surfaces – asphalt, gravel paths and even stairs! We were connected with ropes to pull together which worked well. Felt that I could keep up with the guys well on the run, although I was a tad more tired after cycling than I normally would wish for a competition. We managed to keep a pace of about 5 min / km and crossed the finish line in 2:44:22. After an hour of waiting for the final results, we found that our hope of a podium placement was achieved and that we grabbed 3rd place (8th overall among all teams) with about 1.5 minutes ahead of number four and barely three minutes after the runner-up. Last years winner (Team ”LackOlle”) took first place again this year with an astounding finish time of  2:31 (second overall among all teams) – so they were far out of our reach this year. Overall, it was a really good day for our trip club since the winning team on the men’s side (”Mediatryck”) consisted of five guys from the club (Kristoffer Jidetoft, Markus Nymark, Robert Kallin, Pelle Ericsson and Patric Johansson). They had a convincing win at just over 2:17 h – 15 minutes ahead of the runner up team!. In the winning women’s team, we found the club girl Nina Bohlander, and second place in the women’s class consisted of only 3CT girls who made a fantastic achievement of grabbing second place despite three flat tires on the bike and a member with an injury in the calf. Even in many of the other teams there were representatives from 3CT which shows what amazingly talented athletes we have in the club!

The day ended as I said with a banquet and awards ceremony. Really fun to be on a slightly different triathlon competition where the focus is mainly on making sure that everyone can be involved, and that the arrangers first and foremost rewards enthusiasts and people who in different ways inspires and drives sport in the local area. It was especially great that our club chairman Kristian Savolainen was rewarded with a special and very well deserved award for the outstanding work he does for the club! I’m already looking forward to next year’s competition – and then hopefully I will not have to hunt for a team …. The rest of the weekend went to the sun, swimming and sailing out on the West Coast. Perfect end to a really good weekend! Now it’s only two weeks left before Borås 70.3 – and only three weeks of hard training left before cutting back on training to be ready to perform my absolute best at IM 70.3 Jönköping! Can’t wait – it’s going to be fantastic!

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Race report – Butlers triathlon

I början av juni varje år hålls Butlers triathlon i Trollhättan. Ett lokalt och lite speciellt triathlon där man tävlar i lag med 5 deltagare (herrlag, damlag eller mixlag) på distanserna 300 m sim (inomhus), 45 km cykling och 13 km löpning på kraftprovsbanan. På kvällen hålls sedan en gemensam bankett på Butlers restaurang med mat, dryck och gemensamt häng där det samtidigt är prisutdelning. Lagen sponsras oftast av någon lokal firma som tycker det är roligt att stötta den lokala sporten (och samtidigt få chans att göra lite reklam för sitt namn) och en stor del av priserna går till eldsjälar och personer som helt enkelt imponerar genom att vara genuint godhjärtade människor. Ett rakt igenom fint arrangemang och initiativ.

Jag har själv varit sugen på att köra tävlingen sedan jag startade med triathlon. Men eftersom tävlingen hällts genom många år och det ofta är samma lag som kör är det svårt att ”få in foten” i ett lag då de flesta redan är fulltaliga. I år hade jag lagt ut lite krokar och hintat om att jag skulle tycka det var roligt att få vara med. Tur för mig, för knappt en vecka innan start blev jag kontaktad av Anders Edh från Team Meddo som saknade en lagmedlem. De har tidigare år kört som ett rent herrlag, men nu fick de inte ihop laget pga skador och var öppna för att byta till mixklassen. Jag tackade såklart ja till den utmaningen och bildade därmed lag tillsammans med grymma Anders Edh, Marcus Sandh, Oluf Skoog och Ted Sydhagen. Blev ju inte mycket tid till förberedelsen, men det basade bra på så sätt att jag ändå hade planerad vilovecka så var hyfsat fräsch och utvilad på tävlingsdagen. Tog nog lite tid att få in i skallen att jag skulle tävla för det var först ca 2 timmar innan start som tävlingsnerverna slog till – men då slog de till rejält till gengäld!

Lördag morgon visade sig med blå himmel, måttlig vind och lite halvkylig luft. Helt ok tävlingsväder. Efter att ha ankommit med pick och pack, hittat lagets växlingsruta, riggat min växlingsplats och hälsat på lagmedlemmarna (varav två som jag träffade för första gången) var det dags för start. Simningen är lite speciell då den sker i simhallen. Ett lag startar i varje ände av varje bana, vilket betyder att 14 lag (70 pers) simmar samtidigt. Smått kaotiskt och eftersom laget skall följas åt med max 30 sek mellan första och sista medlem är det inte direkt där man sätter ett nytt pb. Simningen gick ändå helt ok. Kände mig pigg i kroppen. Hade två i laget som primärt är löpare/cyklister och inte simmar särskilt ofta så de fick styra farten. Upp och ut till växlingen på ca 8 min och sen upp på cyklarna och iväg. Cyklingen går på en backen 46 km bana runt Öresjö. Ca 15 km på grusvägar och rätt kuperad terräng (400 höjdmeter), så det blir inga personbästa på cyklingen heller. Hade det lite slitigt den första halvtimmen. Killarna i laget är grymma cyklister så jag fick kämpa rejält i ett högt tempo. Fick väl till sist kommunicerat att intensiteten var högre än vad jag skulle klara i längden (låg på 90-95% av tröskeleffekt i snitt första 15 km) och tempot sattes ner något. Fick en hjälpande hand i ryggen i uppförsbackarna – ffa av Marcus Sandh som gjorde ett grymt jobb med att hjälpa mig och hålla ihop klungan på det sättet, men de andra hjälpte också till och tillsammans fick vi till ett riktigt fint lagarbete efterhand. Rullade in från cyklingen efter totalt 1:39 h (ca 1:30 på cyklingen). En snabb växling och sedan ut på avslutande löpningen som går längs banan som utgör kraftprovet som springs varje år i juli månad i samband med fallens dagar i Trollhättan. Även detta är en rejält kuperad bana på blandat underlag – asfalt, grus, stigar och även trappor. Vi kopplade ihop oss med linor för att hjälpas åt vilket fungerade bra. Kände att jag kunde hänga med bra på löpningen, även om jag var mer sliten efter cyklingen än jag normalt skulle önska på en tävling. Vi lyckades hålla ett tempo på omkring 5 min/km och passerade mållinjen på 2:44:22. Efter någon timmas väntan på slutresultatet kunde vi konstatera att vår förhoppning om en pallplats höll och vi knep 3:e platsen (8:a totalt bland alla lag) med ca 1,5 min tillgodo och knappt 3 min efter tvåan. Vinnarna (Team Lackolle) vann överlägset på 2:31 (tvåa totalt bland alla lag) – så dem kunde vi inte rå på. Över lag var det en riktigt bra dag för klubben då vinnarlaget på herrsidan (Mediatryck) bestående av 5 killar från klubben (Kristoffer Jidetoft, Markus Nymark, Robert Kallin, Pelle Ericsson och Patric Johansson) vann stort på strax över 2:17 h, i det vinnande damlaget hittade vi klubbtjejen Nina Bohlander, och andraplatsen på damsidan utgjordes av enbart 3CT tjejer som gjorde en fantastisk prestation med att knipa andraplatsen trots 3 punkteringar på cyklingen och en medlem med en skada i vaden. Även i många av de andra laget fanns representanter från 3CT vilket visar vilka grymma atleter vi har i klubben!

Dagen avslutades som sagt med bankett och prisutdelning. Riktigt roligt att få vara med på en något annorlunda triathlontävling där fokus ffa ligger på att alla skall kunna vara med och man först och främst premierar eldsjälar och människor som på olika sätt inspirerar och driver sporten i lokalområdet. Extra roligt var att klubbens ordförande Kristian Savolainen belönades med ett särskilt välförtjänt pris för att jobb han gör för klubben! Jag ser redan fram emot nästa års tävling – och då slipper jag förhoppningsvis jaga efter ett lag…. Resten av helgen gick sedan till sol, bad och segling ute på västkusten. Perfekt avslutning på en riktigt bra helg! Nu är det bara 2 veckor kvar till Borås medeldistans. Och bara 3 veckors hård träning kvar innan formtoppning för att kunna prestera på topp på IM 70.3 Jönköping the 10 juli. Skall bli grymt!

 

 

Race Report – Göteborgsvarvet

Not too long since my last post this time! I’m improving! Probably mostly because race season is approaching and more exciting things are starting to enter the scene. This Saturday it was time for the Gothenburg Half Marathon (Göteborgsvarvet), which is also the world’s biggest half marathon. I’ve run the race the two previous years and finished in about 1h 52 min each time. Initially I had planned this year’s race just as a good work out, not planning to run too hard, and definitely not with the intention of being in a well-rested state. Talking to my coach five days before the race I asked how hard I should run and was a little surprised when he told me to try to hold a steady pace but not “play it safe” but try to push my limits and run in as high a pace as I could while still keeping it steady throughout the race. Immediately I could feel anticipation and nerves setting in – as always wanting to perform as well as I can. Having put in 9 hours of training in the five days leading up to the race I knew that I would not be able to perform at my absolute best, but I was definitely determined to give it my best shot.

Saturday morning came with cloudy skies and somewhat chilly weather. I was placed in start group 8 based on previous years result, which meant a start time of 13:56. About half an hour before start the weather turned for the better. The clouds started to lighten up and the temperature rose by about 5 degrees Celsius, which meant perfect conditions for running. As most of you know, about 64 000 people are enrolled to start in Göteborgsvarvet, making it a huge public event, and the atmosphere is great just before start. It just helps you get into race mode!

I had tried to estimate the proper pace that I thought I should be able to hold throughout the race and had somewhat decided to try and start at 4:50-4:55 min/km. As always I felt slow and heavy before start as I always do just before a race and always feel like the body is just not under any circumstances going to perform what so ever) – but once the start gun went off my legs felt really energetic. In contrast to last year I had made sure to be in the front line of my starting group which meant much less crowd in the first kilometers. Looking down at my watch I realized that I was holding a pace of 4:32-4:34 min/km the first 2k. My body felt really good however, and I didn’t feel strained at all, so I revised my initial plan and decided to stay at that speed for at least 10k and then reevaluate and see how I felt. I thought I would loose a lot of pace at kilometer 5 going up “Älvsborgsbron”, but I didn’t, and down the other side of the bridge I noted my fastest kilometer of 4:10 minutes. I passed the 10k mark at 45:30, which is my fastest 10k time ever registered. Took a gel and some water at the next aid station. I still felt good but I did realize that I would not be able to keep a pace of 4:35 for the entirety of the race so I decided to slow down and try to instead get down to about 4:50-4:55 pace, which I felt pretty sure I would be able to maintain for the entirety of the race. My plan was to hopefully even have some energy left to increase the speed a little again for the last few kilometers. The stretch between 11-16k was flat but also a little tedious. I was starting to feel a little more tired but by no means running empty. Kilometer 17 was definitely the hardest one of the race. Slow ascending road all the way up the main street (Avenyn), where it was also really narrow and crowded, which meant getting stuck behind people running much slower than me and having to slow down and then speed up all the time. With just three kilometers to finish line I took a second gel and some water and then tried to speed up a little but there wasn’t a whole lot of energy left for that. I was happy to keep a steady pace of around 4:45 min/km, but seeing the finish line and getting in to stadium with all the spectators I did manage to put in a final rush for the last 500 meters or so.

Clock stopped at 1:40:41 – and according to my Polar watch I had run a distance slightly longer than the half marathon (21,35 km). Had I not done that I would have finished in about 1:39:55. Either way I was really happy to be able to cut nearly 12 minutes of last years’ time – as well as close to 7 minutes of my PB on the distance. Being able to do that when I wasn’t even well rested and without feeling completely beat afterwards shows that all the training since October has really payed off! I can also see my shape improving on how fast I recover even after a fairly tough run as this one. Already on Monday afternoon I rode some pretty hard intervals on my bike and didn’t have a difficult time performing well on those. Now I can’t wait to see what I can achieve on the race course this summer with well rested legs! And most likely you will see me at the starting line for this race next year again!

I’m an IRONMAN!!

Vilken känsla att få korsa mållinjen vid Köpenhamns Ironman! Vilken upplevelse! Sluttid på 13:16:33 som jag allt taget i betraktning var grymt nöjd med som debuttid. Var visserligen nära drömmålet om sub 13 men utifrån den nivå jag låg på hade jag nog inte kunnat prestera bättre än jag gjorde.

När väckarklockan ringde kl 03:55 var det spänt och nervöst. Käkade frukost i bilen på väg till start som låg en timmes bilfärd bort. Blåste ganska friskt på morgonkvisten men vädret var klart och fint. Simningen gick av stapeln i hamnbassängen på Amager vilket betydde lugnt vatten och optimala förhållanden. Vattentemperatur på 21,8 grader passade en frusen simmare som mig perfekt! Planen för simningen var att försöka komma in i ett bra och behagligt tempo så snabbt smo möjligt. Att inte stresa utan hitta ett flow som passade mig. Var väldigt glad över att de ändrat starten till en rullande start i år vilket betydde att trängseln var betydligt mindre. Jag hittade snabbt en lucka där jag hade gott om plats och kunde fokusera på min simning. Njöt verkligen av tiden i vattnet och kom upp på 1:22 vilket var nästan 10 minuter snabbare än förväntat! Nöjd som sjutton!

T1 gick utan problem. Stressade inte utan hann med att få i mig lite energi och ett toa besök men kom ändå iväg hyfsat fort på cykeln (ca 5 min). Cyklingen är min absolut svagaste gren i nuläget och jag visste att det skulle bli tufft! Hade inte cyklat mer än max 16 mil innan (och inte längre än 14 mil på tempohojen). Mitt mål var därför att komma i mål på under 6 timmar och hålla ett snitt på 26-27 km/h. Det startade dock riktigt bra med ett snitt omkring 30 de första 30 km. Sedan kom en dipp omkring 50-80 km där banan var mer kuperad, asfalten halvrisig och jag tyckte att jag blev omcyklad av precis ALLA andra som höll en fart långt över min egen. Sedan kom Geels backe och det enorma publikstödet som gav mig rysningar och fick mig att återfå lite positiv energi igen och strax efter var jag ute på andra varvet. Tvingade mig att proppa i mig lite godis varje gång en negativ tanke döck upp och när jag kom till det backiga partiet på andra omgången slutade jag bara att kolla på klockan och körde så gott jag kunde. Det gick inte fort men tänkte att det var bättre än att ta ut sig helt inför löpningen. Det var riktigt skönt att passera sista backen och framförallt att komma över partiet med kullersten för sista gången! Kullersten är INTE behagligt när man har skavsår mellan benen och det känns som man sitter på rakblad och nacken dessutom gör så ont att det känns som att den skall gå av! Var rejält redo att komma av cykeln de sista 3 milen och hade svårt att ligga på tempopinnarna då nacken gjorde rejält ont.

T2 gick även den smidigt och sedan var jag nog så jäkla glad över att komma ut på löpningen där jag känner mig ”hemma” att jag piggnade till rejält av bara den anledningen. Första 20 km gick perfekt med ett tempo på omkring 6 min/km. När jag kommit halvvägs trode jag faktiskt att jag skulle klara sub 13, men sedan slog ett rejält illamående till vilket gjorde att jag fick ta en massa gångpauser det sista för att inte kräkas. Kunde inte heller få i mig annat än vatten och äppleklyftor det sista eftersom magen vände sig så snart jag ens tittade på något annat. Bristen på socker bidrog till att energinivån sjönk och det näst sista varvet gick seeegt. Sista varvet fick jag lite energi av lyckan att veta att jag nästan var i mål och känslan av att passera mållinjen var helt oslagbar!

Nu är jag bara så grymt taggad på mer!! Planen för nästa år ligger i princip klar (återkommer med detta i senare inlägg) samt planer på att anlita en coach för att bli så bra som möjligt. Idag är jag dock bara så grymt stolt över vad jag lyckats åstadkomma på egen hand under bara 11 månader!

Görslitet triathlon – Försenad race report

I lördags var det dags för sista riktiga genrepet inför IM då jag körde Görslitet triathlon i Karlstad. Liksom förra året var jag anmäld till sprintdistansen (400 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning). Förra året hade jag precis börjat med triathlon och då hamnade jag någonstans mitt i fältet, så jag hoppades på förbättring i år. Utsikterna var dock lite blandade. Vädret var perfekt och jag hade min bror med som supporter vilket var riktigt roligt då han inte sett mig tävla tidigare, men jag hade haft en riktigt tuff nattjoursvecka på akuten och kände mig trött och sliten pga sömnbristen.

Vi kom i alla fall iväg tidigt lördag morgon. Tursamt nog var starten i år flyttad till kl 11 istället för kl 9 vilket betydde att jag kunde sova någon timme längre. Vi kom fram ca 2 timmar innan start och sedan var det bara att checka in, ställa i ordning på växlingsplatsen, lyssna på race-info mötet och sedan dra på sig våtdräkten och bege sig er till start. Vi var 108 startande men som skönt var så var startlinjen i vattnet ganska bred så trängseln var minimal. En del höga vågor men vi simmade medströms vilket gav extra fart – tacksamt! När startskottet gick rusade adrenalinet iväg och jag stack iväg allt för fort. Kände hur pulsen rusade och att jag blev rejält anfådd. Lyckades inte komma in i ett behagligt tempo förrn 100 m före mål – typiskt. Simningen gick ändå bra, liksom T1. Sedan var det bara att bege sig ut på cykeln. redan från start gick det i flygande fart. Första halvan snittade jag 32 km /h, vilket om man känner mig vet är helt osannolikt (snittar på en bra dag 27-28 på hemmaplan). Tillbaka i växlingsområdet hade jag snittat 30,5 totalt och förbättrat min cykeltid med 12 minuter jämfört med förra året (39 vs 51 min)! Kom in som 7-8 tjej någonstans. Grymt härligt att se att all cykling gett resultat!! T2 gick supersabbt och smidigt och sedan var det bara löpningen kvar. Efter ca 800 m fick jag veta att jag låg på 7:e plats bland damerna. Hade då nr 6 bara 80 m framför så jag ökade tempot och körde förbi. Sedan försökte jag hålla omkring 4:30-4:40 tempo under första varvet. Sprang 3 km utan att se röken av nr 5 men omkring 1 km innan mål lyckades jag komma i kapp och pressa mig förbi. Kom i mål 9 sekunder innan 6:e dam och slutade 5:a av 41 damer (35 totalt) på sluttid 1:14:30. Utan tvekan mitt bästa resultat i min korta triathlonkarriär! Så himla roligt och en riktigt bra boost för självförtroendet inför IM! Dessutom extra roligt att få dela upplevelsen med min lillebror!