Får ju inte glömma att det har hänt mycket annat skoj i sommar också – trots olyckan och min trasiga axel. Vi har köpt världens finaste segelbåt! En Nord 80 som vi kommer döpa till Shambhala (Sanskrit för Shangri-La som står för ett mytologiskt och inre paradis). Har väl inte blivit så mycket segling som vi hoppades på i sommar pga min skadade axel, men ett par fina turer har vi alla fall fått!
Dessutom har vi köpt hus och flyttat. Vi hittade slutligen vårt drömhus, borta från tätbebyggelse och med världens vackraste utsikt! Helt underbart att bo utanför stan med sjön ett par meter från ytterdörren, stjärnklara natthimlar och bara skogens ljud när man kommer utan. Vilken ro man får i själen, och vad underbart det är när man verkligen känner att man hittat ”hem” på riktigt.
En annan positiv sak som kom efter min olycka var att jag insåg att livet verkligen är för kort för att spara alla drömmar till senare. Eller att inte införliva dem alls för att man är rädd att något är ”farligt” eller ”onödigt”. Jag har alltid drömt om att köra motorcykel men aldrig kommit till skott med att ta MC kort. Samtidigt har mitt yrke som läkare visat mig att det är en rätt farlig ”hobby”. Men efter cykelolyckan insåg jag att jag ju är bra mycket mindre skyddad på min vanliga hoj (där jag ibland kör i 60 km/h med bara en liten hjälm på skallen) än jag är på en MC med all världens utrustning på. Det kunde gått mycket värre än det gjorde när jag kraschade, och man vet aldrig vad som händer i livet. Man skall inte vara korkad eller vettlös, men man måste för sjutton våga leva och förverkliga sina drömmar! Så nu gjorde jag slag i saken och skaffade mig en motorcykel. Underlättar ju att jag har en grym MC förare hemma som nu får agera körlärare. Längtar till nästa sommar när jag fått kortet och får köra bana också! Det gör nog Kristoffer också – han tycker väl att det är sådär lagom skoj att ligga och köra i mitt tempo bakom mig på landsvägarna…
tritoachieve 